Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men äfven om domen gick finnen emot, skedde ej exekutionen
alltid med samma lätthet, ty finnen försvarade ofta med vapen i
hand hvad han ansåg vara sin rätt. Vi ha förut nämnt, att det
kunde komma till verkliga småkrig med finname, och därvid var
det ej alltid svensken som segrade, ty finnens lodbössa var säker,
och var hans hämndbegär väckt, hade han föga aktning för ett
människolif. Blef emellertid ställningen i Sverige för svår, hade
man ej långt till sina stamfränder på västra sidan riksgränsen. » Vi
hafva varit i Norge förr, vi finna fuller dit igen», yttrade sig
vid ett tillfälle Sundsjöfinname under tvisten med Karlström.
Äfven inom Norge hade emellertid vid denna tid de från
Sverige inflyttade finname börjat uppmärksammas af lagstiftningen.
Vid ett uppehåll i Norge utfärdade sålunda konung Fredrik III
år 1648 en förordning, att de ifrågavarande »Skovfinneme», som
ströfvade omkring och åstadkommo stor skada i skogame, skulle
med snaraste förfoga sig ur riket eller också på lagligt sätt
för-värfva sig rättighet att bygga och bo på skogame. Någon
synnerlig verkan synes emellertid denna bestämmelse ej ha gjort.
Åtminstone upprepas den flere gånger under 1670- och 1680-talen,
och nu omtalas finname ofta vid sidan af »Joder, Tryglere och
Losgjængere». Man ser, att oviljan mot invandrarne ej var mindre
på den norska sidan, och äfven de norska folksägnerna veta att
förtälja om småfejder mellan skogsfinnar och norrmän. Karakteristisk
är en sägen, som Kraft1 meddelar. I Hurdalssjön söder om Mjösen
ligger utanför gården Ruud en holme, som kallas Skriverholmen.
Här skall i forna tider skatten uppburits af finname, hvarvid
myndigheterna af fruktan för de med skarpladdade bössor och stora
knifvar försedda finname ej vågade släppa mer än en eller ett par
åt gången öfver till holmen.
På många håll rådde sålunda en stark ovilja emellan finname
och deras svenska eller norska grannar, allra mest på de trakter,
hvarest de olika folken bodde så långt från hvarandra, att de ej
hade tillfälle till beröring på närmare håll annat än undantagsvis,
såsom just förhållandet i allmänhet var mellan Glommen och
Klar-älfven. Finname bodde här för sig själfva i sina skogar, och det
var endast ganska sällan, som de under denna tid sökte sig ned
till bygden, öfver de flera mil breda, stiglösa skogame gingo »till
1 Kraft, Norges Beskrivelse I, sid. 504.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
