Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige», som man ännu i senare tid uttryckte sig bland
Värm-landsfinname. Vanligen skedde detta vid de stora högtiderna, då
finnen kom ned för att tillbyta sig de nödvändighetsvaror, som
han ej kunde få på sitt torp i skogen, samt uträtta en del andra
ärenden, få sina barn döpta m. m. Dessa kyrko- och
marknadsfärder slutade vanligen därmed, att finnen söp sig full, blef oregerlig
och slogs, hvarvid han ej hade långt till knifven1- Det kunde
därför stundom hända, att festens efterspel kom vid tinget, och att finnen
dyrt fick plikta för kanske det enda rus, han tog sig under hela
året. Ty det var i vanliga fall lika litet öfverflöd på brännvin som
på någonting annat i dessa finnskogar. Svenskbygdens folk såg
emellertid icke finnen vid något annat tillfälle, och det var därför ej
underligt, att finname fingo rykte om sig att vara begifna på
dryckenskap och slagsmål.
Till ökande af klyftan mellan finname och deras grannar bidrog
dessutom icke minst olikheten i språket. I äldre tider förstod finnen
endast undantagsvis något svenska, och detta åstadkom naturligtvis
en mängd svårigheter både i det privata och i det offentliga. Vid
tinget hade parterna ofta svårigheter att göra sig förstådda för
hvarandra och för domaren* 3 * 5, och man märker ej sällan i
tings-protokollen från den senares sida uttryck af missnöje däröfver, att
finname ej talade svenska, något som man ofta nog ansåg bero
blott på tredska.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
