- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
478

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väl tvifvelaktigt. Det förhöll sig nog också här sä, som Schæfer i
sin berättelse till Karl XI ännu 40 år senare säger om finname i
Hälsingland och Gästrikland, att »bonden själf, som är caput
familias, han reser till stads, hafver commercier med de svenske och
måste nödvändigt i handel och vandel lära explicera sig på
svenska. Men då han kommer hem till sin hustru, sina bam och
husfolk, talar han sitt vanliga modersmål, finskan; därföre ock de
finnar och finskor, som intet resa till stads och hafva inga
commercier med de svenska, äro, som man säger, rama finnar». Det
måste ovillkorligen dröja en längre tid, innan kunskapen om det
svenska språket blef allmännare spridd bland finname, då man ej
från myndigheternas sida gjorde något åt saken. För regeringen
tedde sig emellertid den fortfarande okunnigheten i svenska som
tredska, och Karl XI utfärdade därför, då han hört, att finname i
Hälsinglands skogar icke bemödade sig om inlärandet af svenska
tungomålet, år 1682 ett strängt påbud, att alla finnar i detta
landskap omedelbart skulle lära sig svenska, såvida de skulle få stanna
kvar i landet. I annat fall skulle de oförtöfvadt begifva sig
tillbaka till Finland.1

Hvilken verkan ett sådant påbud skulle komma att medföra,
då prästerna, som voro närmast att sköta undervisningen, saknade
all kunskap i finska, därom lämnar Schæfers berättelse
upplysningar. Förut hade, omtalar denne, åtminstone en del af finname
kunnat »med förstånd och enfaldeligen läsa de tio budorden och
andra kristendomsstycken på finska», men nu kunde de ej längre
detta. De hade i stället lärt sig läsa det utantill på svenska, men
utan att förstå ett enda ord, då prästen såsom okunnig i finska
språket var urståndsatt att lämna någon förklaring. För öfrigt
kunde, som Schæfer framhåller, icke ens de finnar, som ansågos
kunna svenska, ha någon behållning af en sådan undervisning, då
det ordförråd, som de genom handel och vandel inhämtat, ej
omfattade de saker, hvarom prästen vid sin undervisning talade.

Något bättre resultat gaf väl undervisningen, där prästerna
använde en annan metod. Schæfer omtalar, att en del af dem hade
låtit på finska affatta några nödiga spörsmål, som de sedan
föreläste för finname, utan att själfva förstå något af språket. — Vid
alla samtal och förrättningar måste de vidare använda som tolkar

1 Minnet af detta påbud lefver ännu kvar hos finname. I Ockelbo finnmark är
nämligen en tradition, att de för att få bo kvar måste gå till Gäfle och läsa för
prästen. Segerstedts Samlingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free