Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finname behöfde undervisning pä sitt eget språk. Men en
sådan kunde naturligtvis de svenska prästerna i de flesta fall icke
meddela, då de i allmänhet saknade kunskap i finska språket, och
följden blef, att en stor del af finname kom att bli fullständigt i
saknad af hvarje religionsundervisning. Under denna tid, då
Finland ännu tillhörde Sverige och vi hade ett universitet i Abo, torde
dock obekantskapen med finskan ej ha varit fullt så stor som nu.
Granskar man t. ex. listan på Värmlandspräster under 1600-talet,
skall man finna, att icke så alldeles få af dem studerat i Abo,
och af enstaka uppgifter ser man, att det verkligen någon gång
predikats i finnmarken på finska språket. Men någon ordentligt
inrättad finsk gudstjänst förekom endast på ett par håll, först
och främst i Ljusnarsberg. Härifrån hade redan 1629 ett
fyrtiotal bergsmän, torpare och husmän sändt ombud till Västerås1
och begärt egen sittande präst, som kunde predika både på
svenska och finska, och ständig gudstjänst vid kopparbruket, en
begäran, som lifligt understöddes af landshöfdingen Karl Bonde,
hvilken gjort sig mycket omtyckt af finname, och af
hvilken.Ljus-narsbergs kyrka än i dag förvarar en vacker finsk bibel. Samma
år, som grunden till det nya kapellet lades, 1635, kom också den
förste predikanten, Petrus Olai, hvilken som huspredikant hos Klas
Kristersson Hom vistats i Finland och där lärt finska. Redan
förut hade man på ett annat håll, också genom grefve Bondes
rekommendation, fått en finsk predikant. 1633 hade nämligen ett
femtiotal finnar och lika många bergsmän i Gr y t hytte begärt att få bilda
egen församling, hvilket också bifölls af regeringen i ett bref, där
det omtalas, att biskopen förordnat dit »en skicklig prästman, som
både det svenska och finska tungomålet bekant är».2 Det var
Olaus Jacobi, hvilken studerat i Abo och antagligen där lärt finska.
Han dog 1673, men om hans efterträdare känner man intet i detta
fall. I alla händelser kan man ej längre ha särskildt tänkt på att
skaffa en finsktalande präst, ty redan 20 år förut hade vid en
biskopsvisitation 1653 den finska gudstjänsten i Ljusnarsberg, medan
ännu Petrus Olai lefde, blifvit afskaffad. Man anförde som skäl,
att numera större delen af finname voro födda i socknen, och att
mycken oreda och oriktighet skulle följa af de olika språken.
Tydligen ansågos nu alla kunna förstå svenska. Huruvida så var, är
’ Hult, Ljusnarsbergs krönika, sid. 9 ff.
: Tryckt hos Johansson, Noraskog, II, sid. 420 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
