Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vacker, rak näsa och stora, blå ögon, blåare ju renare karelsk
härstamningen är.
Savolaxaren har vanligen samma färg på håret som karelaren,
men det är sträfvare; han har vidare små, oftast bruna ögon och
liten näsa; till växten är han satt, mera groflemmad än karelaren,
med breda axlar och kort hals.
Tavastländaren är ännu mera satt, bredaxlad och groflemmad
än savolaxaren, är nästan alltid hjulbent, har linfärgadt, rakt hår,
små, blå ögon och liten trubbnäsa.
Till lynnet är karelaren glad, barnslig, liflig och nyfiken,
pratsam och skrytsam, vänlig, tillgänglig och vek, med ett behagligt
sätt, men äfven listig och oärlig. Smärre brott förekomma därför
rätt ofta, gröfre däremot sällan, såvida ej svartsjuka är med i
spelet.
Savolaxaren liksom tavastländaren däremot är allvarsam, trumpen
och trög, ihärdig, oborstad i sitt sätt, genomärlig, men äfven
inbunden, otillgänglig och hämndgirig. Man träffar därför här
stundom förhärdade grofva förbrytare, under det att smärre brott såsom
tjufhad mera sällan förekomma än bland karelema.
Andra antropologer, såsom Virchow, Retzius och Tigerstedt,
hafva, så långt deras undersökningar sträckt sig, kommit i det
väsentliga till liknande resultat som v. Haartman. I sitt kända
arbete »Finska kranier» har G. Retzius emellertid i det afseendet
frångått v. Haartmans indelning, att han särskiljer endast två raser,
den karelska och den tavastländska, i det att han anser den
savo-laxiska ej så mycket skilja sig från den tavastländska, att den bör
upptagas som särskild ras. Äfven om emellertid, som också för öfrigt
jämväl v. Haartman menar, savolaxaren måste anses vara en
bland-ningsras, torde dock ett par af de olikheter mellan tavastländare och
savolaxare, som v. Haartman anför, särskildt den höga hjässan på
savolaxaren i motsats till tavastländarens mera fyrkantiga hufvud,
vara så karakteristiska, att det knappast är skäl att frångå v.
Haartmans indelning, så mycket mindre som Retzius, efter hvad det vill
synas, kommit till sitt resultat delvis på den grund, att han
egentligen icke, enligt hvad han uppger, gjort savolaxame till föremål
för några mera ingående undersökningar.
Jag håller mig här således till v. Haartmans indelning, och
jag gör detta så mycket hellre, som man, efter hvad det vill synas,
bland de svenska finname särskildt har iakttagit den savolaxiska
rasens särmärken från den tavastländska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
