Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norska handelshus, så att de nu voro torpare under dessa, något
som just under de närmast föregående åren hade känts så mycket
mera olidligt, som de under hot om uppsägning tvungits till
arbete långt från sina hemorter, ända i trakten af Kristiania, och
för öfrigt af handelshusens uppbördsmän behandlades med mycken
hårdhet. Härtill kom nu, att de ifrågavarande handelshusen
beslutat att bortsälja gårdarne på auktion, så att man på finnskogen
lefde i en ständig fruktan för de nya herrar, man skulle få. Ty
finname voro naturligtvis urståndsatta att själfva inlösa gårdame.
För att rådgöra om ställningen sammankallade då Gottlund
den 23 november 1821 alla finska husbönder, som saken angick,
till ett möte i Rævholt. Resultatet af öfverläggningen blef, att
Gottlund fick i uppdrag att uppsätta en böneskrift till konungen,
under hvilken skrifvelse sedermera tecknades namnen af ett
hundratal finnar. I denna böneskrift begärdes, efter en redogörelse för
förhållandena, att kronan skulle inlösa deras gods från handelshusen
eller låna dem penningar därtill eller också gå i borgen för dem.
I detta ärende hade Gottlund också framgång. Saken väckte
norska regeringens lifliga intresse, och slutet blef, att finname för
rimligt pris fingo lösa till sig jordegendomame, så att numera en
stor del af de forna torpame äro välmående själfägare.
En annan uppgift, som vidare låg Gottlund varmt om hjärtat,
var att bland dessa sina landsmän, som lefde »i fullkomligt
mörker, stängda i en vrå af världen)., sprida upplysning. Enligt
Gottlunds egen uppgift funnos vid denna tid ännu i Värmlands
finnskogar 700 personer, som icke kunde ett ord svenska. För
deras räkning lyckades han nu genom bokhandlaren Bruzelius i
Karlstad af finska bibelsällskapet erhålla ett hundratal biblar och
nya testamenten på finska, hvilka han sedan utdelade på olika
orter i hela finnskogen. Äfven finska psalmböcker och visböcker, som
han själf författat, till och med några exemplar af den finska
tidningen Turun Wijkko-Sanomat (Åbo veckotidning) funno genom honom
väg till Värmlands finnskogar, där förut knappt en enda finsk bok
hade funnits.1 En förteckning öfver finska böcker, som finnas till
1 Gottlund uppger (Läsning för Finnar, sid. 383 ff.), att den enda finska bok, som han
under sina vandringar i österdalarne träffade, var ett ex. af Ericus Erici katekes, som
fanns i Björnmossen (Svärdsjö). I Tyngsjö ägde en bonde Joh. Arnds Paradisin
Yrtti-Tarha; i Gräsmark fann han delar af en finsk psalmbok, i Fryksande en defekt bibel.
Af en bonde i Mackartjärn hade prästen lånat den enda finska bibel, som där i
trakten fanns, utan att lämna den tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
