Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salu hos bonden Paul Raisaisen i byn Öjeren (norska finnskogen),
hvilken Gottlund år 1822 lät trycka i Uppsala, upptar ej mindre
omkring än ett hundratal nummer.
Men Gottlunds planer stannade ej med detta. Han ville skaffa
finname en annan ställning än förut, så att de skulle få egna
kyrkor, präster, som predikade på finska språket, egna fogdar och
länsmän; och det var för förverkligandet af dessa syftemål, som
han började arbeta, så snart han år 1822 återkommit till Uppsala.
Hit anlände han redan i januari, ty i denna månad insände
han därifrån ett bref till Mnemosyne, i hvilket han i korthet
omtalar sina vandringar i finnskogame och de åtgärder, som han
åsyftar, samt omnämner, att biskop Bjurbäck och landshöfding
Wingård, för hvilka han framställt saken, lofvat göra allt för
finname.
På våren uppvaktade han vidare kronprinsen, som vistades i
Uppsala, och hvilken visade sig varmt intresserad för saken och
omfattade Gottlund med mycken välvilja. Under den följande tiden
sysselsatte han sig med författandet af en historik öfver de svenska
finname, allt under det han stod i liflig kommunikation med sina
klienter, som han under tiden på alla sätt bistod genom att åt dem
utföra rättegångar, inlämna klagomål öfver tjänstemän, som begått
oförrätter, m. m.
Skulle för finnames räkning företagas sådana åtgärder, som
Gottlund åsyftade, måste saken föras fram för riksens ständer, som
följande år sammanträdde till riksdag. Det var då af betydelse,
att Gottlund, såsom vi förut sett, var personligen bekant med en
riksdagsman, hvilken själf var finne och därför mer än andra
måste känna sig uppfordrad att tala för finnames sak, nämligen
professor Franzén. Denne åtog sig också uppdraget. Den 3
mars 1823 begärde han i sitt stånd — prästeståndet — ordet och
anhöll att få uppläsa en i finnames namn af Gottlund författad och
af tolf finnar undertecknad skrift, hvari redogöres för förhållandena
i de svenska och norska finnmarkerna. Skriften slutar med att
uttala finnames begäran, att den mellan Klarälfven och Glommen
liggande finnskogen, som ännu ej blifvit försvenskad eller
fömor-skad, inneslutande omkring 600 skattebönder, skulle skiljas från
de 13 svenska och norska församlingar, dit den nu hörde, och få
bilda egna församlingar med finska präster och ämbetsmän, en
begäran, som de hade för afsikt att genom en deputation framföra
till regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
