Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växter och djur, som fördraga köld — mossorna, lafvama, renen —,
rycka fram, och med renen följde snart äfven människan. Först
senare, dä värmen ökades, flyttade den tempererade zonens flora
och fauna småningom upp till dessa nejder.
Några intressanta fynd låta oss måhända spana den väg, på
hvilken människan först invandrade, från Frankrike öfver
Nederländerna till Danmark, i det att man där i marken anträffat
föremål af renhorn, nämligen yxor, hvilka i forntiden tillverkats af
människohand. I »hafvets frukter» funno dessa Nordens första
invandrare den mest gifvande näringskällan; de bodde därför vid
stranden, och affallen efter deras måltider hopade sig under loppet
af århundradena till de bekanta »kökkenmöddigama». Denna
människoras med kraftig kroppsbyggnad och med välbildad, rymlig,
lång hufvudform var densamma som under den äldre stenåldern
lefde i västra Frankrike (race de Cro-Magnon, Homo priscus)
och som under istidens nöd och pröfningar genomgått en lång
och svår skola, hvarför den ock var synnerligen mottaglig för
bildning och mycket uppfinningsrik.
Det kan icke förnekas, att klyftan mellan den gamla och
den nya stenåldern (de franska arkeologernas »hiatus») icke
öfver-allt är lika djup, att äfven i sydvästliga Frankrike spår finnas af
en själfständig utveckling från den ena till den andra. Men så
mycket är dock visst, att ingenstädes i världen öfvergången från
kökenmöddingstiden till den egentliga yngre stenåldern skett så
småningom, utvecklingen så steg för steg som i Skåne \ dit
invandrarna anländt öfver det smala sundet eller öfver då möjligen
ännu befintliga landbryggor, och där under öfverflöd pä
förträfflig flinta stenålderskulturen enligt A. Kurck * nått »en grad af
fulländning som i ingen annan del af Europa». De sparsamma
rester af människorna, som här under särskildt gynnsamma
omständigheter kunde vidare utbilda sina »ärfda anlag», låta oss tydligt
igenkänna deras ras och härstamning från Homo priscus (race de
Cro-Magnon).
1 >Le développement», sade Montelius 1874 på kongressen i Stockholm
(Compte rendu, p. 250) »alla plus loin dans le Nord que dans le reste de l’Europe, en ce
que le type B (d. v. s. flintyxorna med plana smalsidor) reçut chez nous une perfection
et une importance qu’il n’a jamais eues ailleurs». De såsom öfvertygande exempel
bifogade afbildningarna framställa uteslutande uti Skåne anträffade föremål.
- 1. c. p. 137.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
