Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan i den sista perioden af stenåldern hade Sydsverige en
tämligen tät, bofast befolkning, som idkade åkerbruk och
boskapsskötsel; i många omsorgsfullt anlagda grafvar har man funnit
tämligen talrika kranier och skeletter af denna befolkning. Af
kranierna äro enligt Crania suecica antiqua 43 ännu något så när väl
bibehållna och bestämbara ; de göra ett ganska enhetligt intryck
och äro i allmänhet af ganska lång form. Endast 3 hafva en
längd-bredd-index öfver 80, och äfven dessa äro icke af ren
rund-hufvad ras; t. o. m. det kranium, som har den högsta index (85,5)
och som i många hänseenden erinrar om lappkranier, förråder genom
sin starkt utskjutande nacke blodblandning med långskallar. I
alla fall visar sig under denna tidsålder otvetydigt uppträdandet
af en främmande ras (Homo brachycephalusj. Hvarifrån kan
denna hafva inträngt? Icke på den förut omtalade vägen, ty för
det första funnos i västra Europa under den äldsta tiden alls inga
rundhufvuden ; för det andra skulle en öfver de danska öama till
Sverige framträngande ström af brakycefala invandrare tränga
fram igenom en jämförelsevis tät dolikocefal befolkning samt
därvid blifva uppblandad med denna, hvarigenom ättlingarna till stor
del borde förlora sina utpräglade raskaraktärer.
Rundhufvudena kunna icke gärna hafva kommit annat än
från öster, i början sporadiskt längs Bottniska vikens kuster,
senare, sedan landvägen blifvit farbarare, äfven i större svärmar;
det var de Fenni, som omtalas i Germania, fattiga fiskare och
jägare på lägsta bildningsgrad (mira feritas, foeda paupertas),
som torde hafva lefvat där och hvar redan bland det högre odlade
stenåldersfolket, sedan de under krigståg blifvit fångna och gjorts
till trälar. Men de voro för föga talrika och för ringa aktade för
att kunna på något synnerligt sätt öfva skadligt inflytande på
sina herrars ädlare ras. Ett slående bevis härför är den
omständigheten, att antalet af de rundhufvade under årtusendenas lopp
ända till den historiska tiden icke till- utan aftager. Enligt G.
Retzius funnos visserligen bland 21 bronsålderskranier 3 (14
rundhufvade, hvilket med hänsyn till det ringa antalet äfven kan
bero på tillfällighet, men med den högsta index af 82,8; bland 42
kranier från järnåldern funnos däremot endast 4 (7 %) med en
högsta index af 81,4. De svenska stenålderskranierna (42 st.)
hafva en genomsnitts-index af 75,1, och 117 svensk-norska kranier
från alla tre fornåldrama en sådan af 75,2. Härigenom kan alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
