Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltså en vanlig farja af det slag, som besörjer transporten öfver
floden, där denna skäres af karavanvägen, och inrättade den till
en hemtreflig boning, ett vandrande hus under långa månader.
Varfvet utvecklade sig småningom till en verkstad, snickare
och smeder tillkallades från Jarkent. Traktens bekar höllo reda på
dem, som timrade på arken.
I farjans för lades ett däck, på hvilket mitt tält blef uppslaget.
Dess inre möblerades som en studiekammare, längst fram ställdes
skrifbordet, bestående af ett par kistor, och härifrån behärskade jag
floden under en fard af öfver 200 mil. Icke en krök, icke en
strandlagun, sanddyn eller skogsdunge undgick mig, allt inlades på kartan
efter hand som vi drefvo förbi.
Midskepps uppfördes medelst träribbor och svarta filtar en hytt,
som användes till fotografiskt mörkrum. Det hade bord och
bänkar, på taket stod en så, från hvilken vatten leddes ned till den
samovar, där plåtarna sköljdes.
På akterdäck uppstaplades bagaget, och här höllo mina tjänare
till. Vid en liten murad eldstad kunde de under färden laga mat,
och om höstkvällarna hade de där en ständig eld brinnande.
En mindre färja blef vårt förrådshus. Där hade vi mjöl och
ris, drufvor, meloner och päron, grönsaker, lefvande far och höns,
som ständigt kacklade, innan de blefvo vana vid navigationen. Men
det hela var oändligt trefligt, en landtgård, som dref utför den stora
floden. Jag hade mina hundar ombord och medförde en liten
engelsk »foaldingboat», med hvilken jag kunde företaga små
rekognosceringar.
Dagen före uppbrottet biöd jag hela traktens befolkning på ett
dundrande gästabud, där hvar och en fick sitt lystmäte af te och
rykande rispudding. Samma spelmän, som firat uppbrottet till den
sorgliga ökenfärden 1895, knäppte äfven nu sina strängar
melankoliskt i den stilla natten. Ett par danserskor sväfvade barfota
omkring till musikens toner. De fotograferades på morgonen men togo
sig mindre fördelaktigt ut i solens granskande ljus än vid skenet från
kinesiska papperslyktor.
Den 17 september gick karavanen under befäl af kosackerna
Sirkin och Tjernoff landvägen öfver Aksu och Korla till den
öfver-enskomna mötesplatsen vid nedre Tarim. Med mig följde min
gamle trotjänare Islam Baj och fem färjkarlar, som posterades med
långa störar i skutans hörn och på proviantfärjan för att bära af,
om vi slängde alltför våldsamt mot en strand. Jag kommenderade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
