Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppkommit, tillhör * otvifvelaktigt en af de svåraste uppgifter, som
den svenska fysiskt-geografiska forskningen har sig förelagda.
Det var först under förra hälften af det gångna århundradet,
sedan den officiella kartläggningen af landet skaffat oss de första
någorlunda detalj trogna terrängkartorna öfver Mälaretrakterna, som
ifrågavarande utredning med framgång kunde begynna.
Kartbilder t. ex. af den natur som omstående (fig. i) kunna
ju omöjligen undgå att väcka uppmärksamhet, ty hvarje sakkunnig,
som något närmare studerar den föreliggande kartan och de
höjd-siffror den innehåller, inser utan svårighet, att den nu odlade
trakten kring Vånga, där de högsta kullarne nå upp till omkring 50 m.
och där sjöytorna ligga omkring 30 m., måste ha uppkommit på det
sätt, att ett parti af landet utefter de i rät linje sträckta höjderna
sjunkit mot djupet. De högsta kullarne uppe i det kringliggande
skogslandet nå nämligen 120—130 och sjöytorna befinna sig mellan
60 och 80 m. ö. h. Den ännu påvisbara minimala språnghöjden
hos de försiggångna förkastningarna är sålunda omkring 70—80 m.
Vore förhållandena öfverallt så klara som i det anförda fallet,
hade helt säkert vår urbergstopografi och speciellt Mälaretraktens
varit vida mera utredd än hvad den nu är. Såvidt jag kunnat finna,
dröjde det ända till slutet af 1870-talet, innan förkastningarnas stora
betydelse för Mälaredalens topografi vederbörligen uppmärksamma-
des.1 Det var A. E. Törnebohm, som i den diskussion han förde
med A. G. Nathorst om våra urbergsbäckens uppkomst riktade
uppmärksamheten på förkastningarnas befintlighet.1 2 3 Han anför det ofvan
framdragna fallet, påpekar vidare i korthet den förkastningslinje,
som går från Arbogadalen mot Ö utefter södra änden af Fogdön;
en annan kan följas från Eskilstunaslätten till södra änden af
Söderfjärden och vidare förbi Strängnäs till Stallarholmssundet; en tredje
från sjön Eklången till Mariefred och vidare utmed södra stranden
af Gripsholmsviken till Enhörnalandet, där den så småningom för-
1 I de geologiska kartbladsbeskrifningarna finnas en och annan gång förkast-
ningar nämnda och deras betydelse framhållen. De ifrågavarande kartbladen omfatta
dock hvart för sig en så liten ytvidd, att någon öfversikt af förhållandena ej kunnat
vinnas. Jag har därför i denna kortfattade framställning ej heller ansett nödigt referera
de strödda uttalanden som finnas.
3 Striden om sjöbäckenens bildning fördes åren 1879 och 18S0 i Geol. För. Förh. ;
senare framställde Nathorst en modifierad uppfattning af sina åsikter i ämnet i
uppsatsen: En ny teori om de svenska klippbäckenens uppkomst, Geol. För. Förh. IX
fi887\ sid. 221 o. f. Därom mera nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
