Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svinner. På sätt och vis fortsattes den dock af en något
nordligare gående linje, som från Bornhufvud följer utefter norra stranden
af Södertörn.1 Därefter omnämnas Hjälmare-förkastningarna och
ett par förkastningar inom Vänerns område. Efter Törnebohm är
det egentligen endast tvenne förf., som upptagit frågan om
förkastningarna inom mellersta Sverige, nämligen G. De Geer och
A. G. Högbom. Bägge ha, liksom förut Törnebohm, försökt att på
smärre öfversiktskartor1 2 inlägga desamma, och särskildt den
förstnämnde har kraftigt betonat deras afgörande betydelse för Mälarens
uppkomst. Ingen af dessa forskare synes emellertid ha ägnat frå
gan om förkastningarnas betydelse för Mälaretrakternas orografi
något mera ingående studium utan nöjt sig med att, där mera
framträdande dalsystem stryka fram, markera desamma genom
disloka-tionslinjer.
Att de i ungefar ö—V. förlöpande förkastningarna, såsom de
nämnda författarne framhålla, spelat en mycket stor roll vid
uppkomsten af det ifrågavarande områdets topografi, skall i det följande
närmare utvecklas, men å andra sidan synas de af dem antagna
NV—SO-liga dislokationerna härstädes vara vida svårare att klar
lägga.3 De stora dalstråk med sådan hufvudsträckning, hvilka
obestridligen förefinnas, ha nämligen, enligt min mening, för sin tillvaro
att tacka en helt annan orsak än rubbningar i jordskorpan, äfven
om de i enstaka fall eller för kortare delar löpa utefter
störnings-linjer. Till väsentlig del anser jag dem vara gamla erosionsdalar,
utgräfda af de forntida floder, som från det centrala Skandinavien
runnit ned öfver det nuvarande mellersta Sverige. Den ende förf.,
hos hvilken jag kan erinra mig ha sett någon antydan till denna
uppfattning af de stora NV—SO-liga dalstråken, är Törnebohm, hvars
goda öga äfven i detta fall ledt honom på rätt spår. I de ofvan
omtalade uppsatserna om sjöbäckenens bildning finnes redan en
antydan härom, och redan i första upplagan af »Grunddragen af
1 Geol. För. Förh. 4 (1879), sid. 352.
- Jfr. A. E. Törnebohm, Grunddragen af Sveriges Geologi, i:sta uppl., Stockholm
1884, sid. 162 (3:dje uppl. 1901, sid. 199). — G. De Geer, Stockholmstraktens geologi,
»Stockholm, Sveriges hufvudstad», 1897, sid 9 (i sep.). — A. G. Högbom, Huru naturen
danat Sverige, i »Ljus» 1899, sid. 49 och 50.
3 På De Geers karta (anf. st.) finnas visserligen inga NV—SO-liga förkastningar
angifna, men han säger: »Utom dessa längdsprickor (i Ö—V) genomsättes området äfven
af ett stort antal nordvästliga tvärsprickor, som bland annat varit bestämmande för
formen och riktningen af Mälarens flesta öar, vikar och sund.» Uppenbarligen för att ej
göra kartan oredig saknas å densamma antydan om dessa längdsprickor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
