Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges geologi» (1884)1 påpekar han, att de flacka dalar, i hvilka
de större vattendragen nu rinna ned till Mälaren, kunna spåras söder
om nämnda sjö. Ett par exempel anföras. »En sådan dal går öfver
sjöarne Klemmingen och Sillen, en annan förbi Malmköping och
ned öfver östra delen af sjön Båfven.» Emellertid lägger han
forkastningslinjer just genom dessa dalar.2
Sammanfatta vi det ofvan sagda, skulle däraf framgå, att
tvenne hufvudfaktor er varit formgifvade vid uppkomsten
trakternas or o gr afi, nämligen:
i. En urgammal, storartad , hvilken med vattnets
erosionskraft som plog plöjt långa och mer eller mindre djupa fåror
från NV till
2. Efter hufvuddalarnes färdigbildande skedda ,
hvilka inom större delen af Mälareområdet snedt öfvertvärat de
gamla dalstråken och fullständigt förändrat områdets
dränerings-förhållanden.
Såsom ytterligare faktorer ha vi att räkna:
j. Inlandsisens inflytande, som påverkat de redan före istiden
befintliga ytformerna ej blott genom erosion utan äfven genom
mass-afsättning af löst material. Härigenom utbildades nya ytformer,
hvilka såsom rullstensåsarne i storlek kunna täfla med de förut
befintliga.
4. Äfven hafvet, som vid slutet af istiden och senare täckte
större delen af nu behandlade område, har genom aflagrande aj
material i dalbottnarne skapat ett fôr Mälaretrakter nas landskapstyp
speciellt karakteristiskt drag.
Det är ofta framhållet men kan knappast för ofta betonas, huru
små nivåskillnaderna på jordytan i själfva verket äro, om samma
höjd- och längdskalor användas. Synnerligen skarpt visar sig detta
inom områden liknande det nu ifrågavarande, där de högre
partierna tämligen likformigt äro mellan 60 och 90 m. och där, om
man undantager områdets nordvästligaste hörn, de högsta punkterna,
så godt som alla belägna söder om den nedan omtalade förkast-
1 Sid. 167.
’ Det är naturligtvis icke något som hindrar, att en gammal floddal kunnat förloja
utmed en sådan linje, men att i detta fall så skulle ägt rum i den omfattning
Törne-bolnns karta antager, förefaller mig föga sannolikt. Se nedan sid. 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
