Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lats af, men så länge inga tektoniska förändringar i jordskorpan
gjorde det omöjligt, fortsatte dock de gamla floderna att gräfva sig
allt djupare ned i berggrunden. I en så flack terräng och med den
sannolikt rika nederbörd, som, att döma särskildt af den starka
förgreningen af flodloppen, uppenbarligen under längre perioder här
rådt, blefvo emellertid dalformerna i regeln ytterligt flacka, såsom
ock flera i det följande framlagda exempel visa; jfr t. ex. fig. 12.
När vattenloppen sedermera genom förkastningar afskuros, så att
dénudation och erosion leddes i andra banor, blefvo mångenstädes
de forna dalsidorna ytterligare utplånade. Kom så till sist istiden.
Äfven om isens eroderande kraft ej var stor nog att på ett
kraftigare sätt utplåna de flacka terrängformer,
som då funnos, så har dock det under denna
period afsatta lösa materialet, som ej sällan
nått betydande mäktighet, i hög grad
bidragit att försvåra upptäckandet af de
ursprungliga grunddragen i landskapets
oro-grafi.
På grund af det ofvan anförda synes
det i sanning förvånansvärdt, att man
stundom med full klarhet, stundom endast
osäkert och trefvande kan upptäcka de gamla
flodloppen. Om deras befintlighet kan
emellertid den som företagit en kombinerad
undersökning af karta och natur ej tvifla, ty så
snart ögonen öppnats för dessa
sakförhållanden, är det nästan själfklart, att vi här
funnit en af ledtrådarne för den orografiska
tolkningen.
I detta i viss mån preliminära arbete komma emellertid endast
själfva hufvuddalarne att behandlas; de många bidalar, som stöta
till dessa och äga nära nog samma betydelse som hufvuddalarne i
de nuvarande terrängformernas utbildning, beröras däremot ej här.
Af de stora hufvuddalarne är det en, som jag ägnat särskild
uppmärksamhet, nämligen den, som uppenbarligen utgör en fortsättning
af Dalälfvens dal från trakten af Krylbo och som öfver Sala genom
Strängnäsfjärden samt ett af de stora Södermanländska sjöstråken
(Marviken—Klemmingen—Sillen) leder ut i Hållsviken. Redan för
flera år sedan började jag sammanställa kartbilder öfver denna, men
svårigheten att fa någon enhet i loppet var mycket stor, ty på flera
Fig. 3. Schematisk bild
visande uppkomsten af
parallelldalstråken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
