- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 23 (1903) /
178

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vecklades. Stundom voro de så inrättade, att öfver ugnen fanns en
glugg, hvarifrån man utifrån kunde , »gifva på», det vill säga

tömma vatten på ugnen.

Badstugorna voro således afsedda för ångbad, ehuruväl man
också där kunde bada andra varma bad, , som också under
sagatiden förekommo. Men dessa bad tog man oftare i * eld huset*
eller på något annat ställe än i badstugan, såvida man ej som t. ex.
Snorre Sturlason hade inrättat en särskild byggnad för detta
ändamål. Däremot hände ofta, att badstugan användes till svettbad, utan
att man göt vatten på ugnen, således varmluftsbad. En
egendomlig form af dessa bad var bruket att bada i ugneny ett bruk hvaraf
minnet på sina ställen i vårt land lefver kvar åtminstone ända in i
det sjuttonde århundradet, såsom man kan se af en
domstolsrannsak-ning af år 1626, som omtalas hos Hyltén-Cavallius (Värend och
Virdarne I, sid. 53 ff.). Från annat håll har man upplysningar om,
huru detta egendomliga sätt att bada tillgick. Sedan elden brunnit
ut och man skrapat ut glöden, tog man den, som skulle badas, och
sköt honom med fötterna före in i ugnen, så att han blott hade
huf-vudet utanför öppningen. Sådana bad ansågos mångenstädes
synnerligen nyttiga för sjuka, och det hände ännu så sent som 1857,
att en bonde i Böhmen på detta sätt sökte bota ett par af skabb
angripna flickor, men med det resultat att den ena af dem dog af
hettan.

* *

*



Äfven lagarne lämna oss en och annan upplysning om
badstugorna. Så förordnar den norska Byloven 1274, att alla badstugor
likasom bakugnar och smedjor skulle flyttas utanför staden, då af
dem så ofta åstadkoms eldsvåda. Och de svenska lagarne visa
också, att det äfven på landsbygden var vanligt att lägga badstugan
ett stycke ifrån gården. I Magnus Erikssons allmänna landslag
sages sålunda, att bonden äger frid på sin gård och tomt för sig och
alla sina. »Nu stander bapzstoua vtan garpz smipia, hemelikt hus
ællæ la|>a, i ^essum husum agher man sama fri|> haua sum a tompt
ællæ gar|>e.» (Epzöris B. III.)

Det vanliga var nog äfven i vårt land, att en badstuga fanns
vid hvarje välordnad gård. En handskrift af Upplandslagen
omtalar (Kirkiu B. II.) bland byggnader, som efter »gamblom lagom och
sedenn» skulle finnas på hvarje prästgård, äfven badstuga. Men i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1903/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free