Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(utom skogsregionen österut) och Lima har endast 41 millimeters
årlig nederbörd samt kusten dessutom lider af talrika nattfroster,
vittna dock gamla kanalanläggningar därom, att sockerrörskultur,
egendomligt nog, funnits här redan under inkahärskarnes tid. Sålunda
såg Pedro Ciesa år 1533 efter den spanska eröfringen väl bevattnade
sockerrörsfalt i Peru. 1 Sockerröret odlas här hufvudsakligen vid
kusten i icke obetydlig mängd, likaså i , hvarest på östslutt-
ningen af Kordillererna träffas jordens högst belägna
sockerplanteringar på 3 150 meters höjd öfver hafvet. I Nordchile och framför allt i
Argentina har i nyaste tid en liknande uppblomstring i sockerodlingen
försiggått som i Peru. Ehuru klimatet lämnar åtskilligt öfrigt att
önska, då t. ex. Tucumån har 19,6° årsmedeltemperatur, men juli
endast 12,8°, är dock jordmånen synnerligen lämplig. Särskildt
gäller detta den af Paranås flodsystem genomfuktade pampasleran.
Tucumån är den produktionsrikaste delen af landet, men socker
odlas äfven numera i Salta, Corrientes, Santiago del Estero och
Santa Fé. Oaktadt det stora afståndet till sockerdistrikten har
man redan med stor ansträngning satt i verket en liflig export till
Förenta Staterna, hvars behof af socker endast står Englands efter.
Till Brasilien infördes sockerröret 1532 från Madeira, och den
bekante forskningsresanden Martius 1 2 säger om växten: »quae
Brasilias divitias fundavit».—Vid Brasiliens nord- och ostkust kultiveras
sockerröret i samtliga provinser, från Grao Parå till Rio Grande do Sul.
I de norra kustprovinserna finner röret det erforderliga hetfuktiga
klimatet, och härtill kommer ekvatorial trakternas rika förvittringsmylla.
I Grao Parå ligga plantagen hopade vid Paråfloden, i Maranhao vid
Itapicurû. Det bästa och mesta sockerröret producerar Pernambuco,
som vid kusten äger vidsträckta alluvialområden. Näst Pernambuco
har Bahia, med årlig nederbörd af 2 390 millimeter, den största
sockerproduktionen. Söderut — i Sao Paulo — ligga vidsträckta
plantager vid 230 5’ s. br. med riklig nederbörd genom de härskande
sydostvindarna, men i det inre af , San Catharina och Rio
Grande do Sul aftager fuktigheten och därmed äfven sockerkulturen.
Af de tyska kolonisterna i Rio Grande användes sockret mest till
beredning af rom. I de inre högslätterna hindra torkan och
nattfrosterna uppkomsten af sockerodling.
1 D. von Schütz-Holzhausen, Der Amazonas, Wanderbiider aus Peru, Bolivia und
Nordbrasilien. 1883.
2 Flora Brasiliensis, Bd. 11, 1, sid. 562. Stuttgart u. Tübingen 1829.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
