Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarken den slaviska, den romanska eller den germanska
nationen är i och för sig att jämnställa med en ras, utan alla dessa
folk ha redan i forntiden uppstått genom förening af flera olika, om
hvarandra kastade rasspillror. Under loppet af en lång utveckling
sammansmältes desamma genom våld och nöd, genom gemensamma
politiska mål, genom kamp och strid, med ett ord genom allt det
som håller ihop vilda horder, slutligen till folkslag i vanlig mening.
Ofta sönderfalla sådana nationer åter inom kort och splittras, delar
af desamma sluta sig till närboende folk, ja t. o. m. deras namn
försvinna understundom. Så ha otaliga folk uppslukats af tidens
gapande svalg, men de raser, af hvilka de splittrade horderna och
nationerna voro sammansatta, ha blifvit bestående och fortlefvat
oförändrade i de nya förbindelserna.
I otaliga variationer lär oss historien detta. Denna de
europeiska nationernas sammansättning af flera skilda raser, så ofta
bevisad och dock alltid ånyo bestridd, är en af de lärdomar, som
särskildt beträffande en af de nordiska nationerna på ett
öfverty-gande sätt framlägges i »Crania suecica antiqua>.
Beviset härför må gälla som afgörande, emedan Sverige är ett
land med utpräglade gränser, omspoladt som det till en stor del
är af hafvet, och i hvilket befolkningen sedan årtusenden bibehållit
sig tämligen oförändrad. Visserligen ha äfven till Sverige
försiggått invandringar, men de voro tydligen ej så talrika som i södra
Europa, och sådana medföra en oupphörlig fortgång af den
företeelse, som kallas rasernas assimilation. Äfven af ett annat skäl
äro just dessa forskningar öfver befolkningens sammansmältning
utomordentligt värdefulla, nämligen i följd af utvecklingens
-tinuitet i Sverige. I andra länder inträffade katastrofer, hvilka
in-grepo ödesdigert i händelsernas lugna utveckling, jag påminner
blott om de flesta pålbyggnaders förstöring genom eld; i Sverige
däremot kunna vi följa fridfulla serier af grafvar genom sten-,
brons-och järnåldern, och kontinuiteten i dessa kulturperioder afspeglar
sig i rasernas kontinuitet.
Redan år 1873 kommo G. Retzius och O. Montelius genom
grafundersökningar till den • öfvertygelsen, att Sveriges bebyggare
under stenåldern utgjorde ett biandfolk af dolikocefaler och
bra-kycefaler, således två olika raser, om ock dolikocefalerna bildade
hufvudmassan (sid. 41 i texten). De nu föreliggande nya
undersökningarna bekräfta dessa slutsatser, och det sedan vunna materialet
ger dem ökad styrka. Taflorna, måttabellerna och beskrifningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
