Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Boxvikkilen längre ut mot hafvet (i SV.). Sistnämnda dalgång
svänger uppåt tills den får NNO-lig riktning och bildar den skarpt
markerade Morlandadalen ; dess spricknatur indicieras genom
parallellriktningen med Gullmarfjorden, hvars stora djup och petrografiska
gränslinje (mellan graniten och gneisen) tyckes tala rätt tydligt
om endogent ursprung. Då nu Tegneby-slättens (»Gille-bygdens»)
begränsning mot V. förlöper i samma riktning, så ligger det icke
fjärran att äfven hår tänka sig en ursprunglig brottlinje, ehuru
dess spår på ytan nu äro utplånade. Den egentliga härden för
Tegneby-fenomenet skulle alltså utan tvifvel kunna uppfattas som
en genom förkastningar bildad, mindre sänka inom den ram, som
uppdrages af spricklinjerna Morlanda—Nösund och Henån—Varekil.
År detta fallet, så hafva mäktiga jordskalf fordom dånat i
dessa trakter, då förkastningarna skedde. Och att underjordens
makter ännu icke helt öfvergifvit lokalen, därpå tyckas vi hafva
dundrande bevis i de jordskalf som alltjämt förnimmas där.
I själfva verket äro jordskalf en icke alltför sällsynt företeelse
i denna del af vårt land. Vår seismiska statistik har inregistrerat
trenne sådana af (för våra förhållanden) ganska stark intensitet,
nämligen för åren 1657, 1759 och 1851.1 I synnerhet det
sistnämnda är väl intygadt från Tegneby-fenomenets marker, där jag
funnit det i färskt minne hos alla äldre personer.1 2 Men att
äfven rent lokala företeelser af det slag, på hvilket Agardh synes
hafva tänkt, verkligen kunna förutsättas på platsen, torde framgå
af efterföljande nya vittnesbörd.
59. Herman Torbjörnson, Härlycke (mellan Stala och Tegneby),
gammal man, 2/9 1902. Har vid många tillfallen om natten observerat
doft dån och buller under sin på nakna klippan belägna stuga, särskildt
vid barfrost. Mindes för öfrigt väl, huru 1851 års skalf ruskade stugan.
60. Fröken Bach, Göteborg (ofvan n:o 51; bref 28/io I9°3)- Har
vid 5—6 tillfällen under olika somrar hört underliga långa dån, liksom
1 Se G. F. F. 1903, sid. 138 och 165 ff., samt 1883, sid. 757—760.
2 Det inträffade den 13 april, som var Palmsöndag. Utanför Tegneby kyrka stodo
flere personer med ryggarne stödde mot kyrkovSggen, som allmogen plägar, men 6ngo
brådt att komma därifrån, då väggen kändes skaka. I Långelanda kyrka pågick
nattvardsgång; skakningen, som tycktes komma från Ö., bragte numren på taflan att darra
och framkallade panik, så att folket störtade ut äfven genom fön’terna (meddel, af pastor
O. Hedenlund, Långelanda, i bref *“/, 1903). Enligt annan uppgift »skilde sig tornet
från kyrkan så att man kunde se emellan dem*. Äfven i norra delen af Orust
kändes stöten; en person i Hede (nära Bufvenäs) befann sig på en berghäll, då denna
begynte darra och skälfva under hans fötter (meddel, af häradsskrifvare J. W. Svedmark
i bref 1T/, 1903).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
