Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>ej allt för aflägsna åskknallar», från ett berg i Sträflidens närhet, kalladt
»Hugs vette».
Det fattas sålunda icke faktiska indicier för en seismisk
förklaring, och det skall äfven medgifvas att den angifna
förklaringen är teoretiskt möjlig: äfven små seismiska rubbningar kunna
utan tvifvel i längden framkalla förändringar af jordytan, såsom
en författare uttalat redan 1803 i K. Vet. Akad. Handlingar.1 En
annan sak är, om man i dem kan se förklaringen till ett fenomen som
yttrar sig uteslutande i höjningar. Om här verkligen föreligga
verkningar af tektoniska jordskalf, som den endogena hypotesen
fordrar, är det då tänkbart, att icke en enda sänkning kunnat
påvisas? Sänkningen måste dock vara deras normala effekt —
såsom ju också naturen på platsen skulle utvisa — och höjningar rent
undantag. Skall man för öfrigt kunna tilltro dessa i allmänhet
omärkliga jordskalf kraften att kunna sätta i gång ett skådespel
i så stor skala på själfva jordytan? De stora skalfven komma här
icke i betraktande af trefaldig orsak: dels kunna de icke förklara
rörelsens jämna successiva fortgång, dels känna vi stora
förändringar senare än deras tid, dels hafva vi kunnat utröna att deras
härd ständigt legat utanför själfva platsen för här ifrågavarande
företeelser.1 2
Den seismiska hypotesen orkar således icke förklara vare sig
art eller tempo i Tegneby-fenomenet. Och ännu mindre kan den
lösa gåtan om fenomenets geografiska begränsning. Är det hela
af seismisk natur, då blir det rent oförklarligt, hvarför fenomenet
tagit sin bostad just här och icke i våra starkare utpräglade
jord-skalfområden, såsom Vänerns Värmlandssida, Vätterns Östgöta
-sida och många sträckor vid den Bottniska kusten.3
1 Stockenstrand, anf. st., sid. 318, 319. Jfr G. F. F. 1903, sid. 208.
Om 1759 års stora jordskalf se min framställning i G. F. F. 1903, sid. 170.
Om 1657 års skalf ibm, sid. 138. 1851 års skalf har uppenbarligen haft samma härd
som det sistnämnda, nämligen de stora förkastningslinjema i Kristiania-fjorden och
söderut (hvarom äfven topografien bär vittne medelst en lång serie mer eller mindre
utpräglade »dikes» af rombporfyr ned till trakten af Nösund i Tegneby församling).
Visserligen uppges i ofvannämnda berättelse från Långelanda stöten hafva kommit
från Ö., och denna uppgift står icke alldeles ensam; men det är bekant att
misstag i detta hänseende äro synnerligen vanliga. Få andra håll i Bohuslän kändes
stöten komma från V. Afgörande är, att skalfvet tyckes hafva uppträdt starkast N. om
Gullmarfjorden (i Lysekil, Stångenäs, Kville och delar af Norge), se G. F. F. 1883,
sid. 757 ff-
3 Se min jordskalfstatistik i G. F. F. 1903, sid. 222 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
