Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den oafbrutet pågå, men äfven att dessa rörelser äro mycket ojämna.
Landet höjer och sänker sig icke såsom ett sammanhängande helt, utan så
att säga bitvis; ett stycke kan t. ex. höjas jämförelsevis betydligt, under
det att ingen eller blott en ringa höjning kan förmärkas på ett
vidliggande stycke. Att så måste vara, är ock lätt att inse, om man
besinnar, att berggrunden icke bildar en allt igenom fast sammanhängande
massa, utan att den är genomdragen af otaliga och uti alla riktningar
gående remnor och sprickor, genom hvilka den uppdelas uti en mängd
kantiga stycken, hvilka ligga bredvid hvarandra liksom bitame i en
mosaik. Åverkas nu berggrunden af någon kraft, för hvilken den måste
gifva efter, så är det lätt begripligt, att de rubbningar, som inträda, ej
blifva lika för alla de särskilda bitarne, utan att den ena biten flyttas
något mer, den andra något mindre, hvarvid då naturligtvis skrufningar
och förskjutningar mellan dem måste uppstå. Det möter emellertid stora
svårigheter att uti detalj följa dylika förändringar uti berggrunden, och
vida omständligare undersökningar, än de som hittills blifvit utförda,
erfordras för att fullständigt utreda dem. Men att de försiggå på sätt
nyss blifvit angifvet, kan dock anses för afgjordt. » Därpå följer, till
bestyrkande häraf, de ordalag som citerats här ofvan och uppenbarligen
afse Tegneby-fenomenet.
Detta är, som man ser, en direkt höjnings- eller
elevationsteori, tillämpad på vårt problem. Tegneby-företeelsema inställa sig
helt naturligt i systemet såsom sekundärfenomen vid den allmänna
landhöjningen.
Efter detta har, såvidt jag kunnat finna, ingenting
framkommit rörande Tegneby-fenomenets teori. Törnebohms åsikt tyckes
icke hafva varit ställd under någon som helst debatt. Huruvida
denna tystnad betecknar ett allmänt instämmande, är kanske icke
alldeles säkert. I en afhandling af 1884 accepterar Brögger visserligen
den Kjerulfska uppfattningen af berggrunden som >cyklopiska
mur-verk», men tror icke att denna styckning spelar någon roll vid
landets allmänna upplyftning.1 Och Lindström skrifver 1902, i
kart-bladsbeskrifningen Uddevalla, sid. 12, att denna fråga om rent lokala
nivåförändringar »står ännu längre från sin lösning» än det stora
allmänna fenomenet.
Vid en kritisk blick på elevationshypotesen faller det genast i
ögonen, att vi ändtligen erhållit en förklaring som harmonierar
med företeelsens egendomliga art; ty från denna utgångspunkt är
det tydligt, att vi endast hafva att vänta höjningar, och att de
kunna vara huru oregelbundna, huru nyckfulla som helst. Ur
1 .Spaltenverwerfungen in Langesund—Skien, se Nyt Mag. for Naturvid. 1884, sid.
403, 416. Vid samtal med prof. Prögger år 1901 tyckte jag mig dock finna, att han
numera uppfattar Tegneby-fenomenet ungefär på samma sätt som Törnebohm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
