- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 23 (1903) /
434

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna synpunkt torde vi t. o. m. kunna angifva en analogi till
Tegneby-fenomenet från naturens kända områden. Jag tänker på
bildningen af torosser (»hummocks», iskast, skrufvallar) vid
ispressningen på polarhafvet. Storm och tidvatten sönderspränga istäcket
i större och mindre flak; när dessa icke längre kunna fritt flyta
undan, så skrufvas de upp på hvarandra och bilda slutligen
upphöjningar på ända till 40 m. öfver omgifningen.1 Här hafva vi alltså
ett handgripligt exempel på hvad Suess förnekar: nivåförändringar
framkallade genom sidotryck utan veckning. Syftet är detsamma som
vid förkastningar, nämligen att vinna rum, men rummet vinnes
genom att lasta en del jordyta på hög ofvanpå medelnivån i stället
för att draga henne ned. Det var på denna naturprocess Nansen
räknade, då han byggde »Frem» med jämnt sluttande sidor:
därigenom borde skeppet vid isskrufningen hafva flere chanser att
pressas upp än ned. Enligt föreliggande hypotes skulle naturen
alltså frivilligt skona Tegneby kyrka från neddragning i djupet
efter tillnärmelsevis samma metod, som det mänskliga skarpsinnet
tvang naturen att använda gent emot samtidens berömdaste
fartyg — endast med den skillnaden, att i förra fallet företeelsen
försiggick i mycket större skala och mera kroniskt tempo än i det
senare.

*



Vi hafva undersökt de olika möjligheter, som erbjuda sig att
tolka Tegneby-fenomenet ur endogena förutsättningar, och vi hafva
stannat vid elevationsteorien såsom den ojämförligt rimligaste. I
själfva verket är det den enda, som ännu icke visat sig rent
oförmögen att förklara fakta. Den framstår nu som underjordens sista
resurs att häfda sin rätt till Tegneby-fenomenet. Skulle äfven den
vid närmare betraktande svika, då är det på indirekt väg
ådaga-lagdt, att vi här icke hafva med underjordens makter att göra.

I likhet med alla, som öfverhufvud känt och erkänt faktum,
har jag från början trott på ett underjordiskt motiv, och jag har
därvid sett problemets lösning i den riktning som Tömebohm
utpekat. I det längsta har jag sökt upprätthålla denna
förutsättning. Men ju mera observationsmaterialet hopats, desto mera
tveksam har jag blifvit, och slutligen har jag fått blicken öppnad
för vissa förhållanden, som helt enkelt måste tvinga forskaren att
öfverge denna kurs.

1 Gången af denna process har redan Kane noggrant beskrifvit, se Zwei Nord-

polarreisen vtysk öfvers.) 1857, sid. 107 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1903/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free