Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af dessa stationer är det tydligen endast Karesuando, som kan
misstänkas hafva ständigt frusen mark, och det torde hufvudsakligen
bero på snötäckets tjocklek och varaktighet, om därstädes ej
långvarig tjäle förekommer. Någon betydande tjocklek kan denna dock ej
hafva. Afven torde den näppeligen kunna bibehålla sig ständigt, ty
års-medeltemperaturen i Karesuando växlar mellan —o°,7 och —5°,i.
Under en följd af jämförelsevis kalla år torde säkerligen en tjäle
utbilda sig, men den kan åter sannolikt försvinna, om flera
jämförelsevis varma år följa hvarandra. Att under dylika växlingar af
års-medeltemperaturen tvenne olika, af tinad mark skilda lager af tjäle
kunna uppstå, såsom ock järnvägsbyggarne ha iakttagit, är rätt
naturligt. Det understa lagret kunde måhända tillhöra »evig tjäle»
men är väl snarare att förklara i öfverensstämmelse med Gunnar
Anderssons uppfattning.
Beträffande de öfriga ofvan anförda meteorologiska stationerna
torde därstädes säkerligen ingen ständigt frusen mark förekomma,
ehuruväl under någon mycket kall sommar tjälen från föregående
vinter måhända kan bibehålla sig. De meteorologiska
observationerna tala sålunda ej för förekomsten af frusen mark inom de lägre
belägna och bebodda delarne af nordligaste Sverige, dock torde de
allra nordligaste delarne, trakten af Karesuando, försiktigtvis fl anses
i detta afseende tvifvelaktiga. De högre belägna delarne af
högfjällen inom norra Lappland tillhöra däremot säkerligen den frusna
markens område.
Några afsiktliga undersökningar af hithörande slag ha af mig
ej utförts i Sarjektrakten, däremot ha i samband med andra
arbeten stundom observationer erhållits, som lämna bidrag till frågans
lösning.
Nära mynningen af Rapaälfven i Laitaure uppsattes vintern
1902 en själfregistrerande pegel. För detta ändamål företogos den
12—14 april gräfningsarbeten till 4 m. underjordytan för att nedsätta
ett vertikalt rör, från hvars nedre ände en rörledning till älfven
ut-lades. Vid dessa arbeten iakttogs, att tjälen sträckte sig till 1,5 m.
under jordytan; så långt måste marken upphuggas med yxa, men
därunder var jorden våt och smörjig, och där kunde spade
användas. I det vertikala röret, som hålles fylldt med en tjock olja,
har jag sedermera vid några tillfällen med en
maximum-minimum-termometer uppmätt temperaturen vid olika djup under jordytan.
De resultat jag därvid kommit till äro följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
