Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egendomliga fakta genom densamma syntes på osökt sätt vinna
förklaring. Jag erinrar om den s. k. jus primæ noctis, »profnätterna»,
och det hos så många naturfolk förekommande fria könsumgänget
mellan stammens ungdom före äktenskapet. Detta skulle vara
resterna af en i äldre tider förekommande promiskuitet.
Men om en del fakta syntes tala i den riktningen, funnos
däremot andra, som denna teori lämnade oförklarade. Om man
antager, att inom horden könsumgänget ursprungligen varit fullständigt
fritt, blir det svårt att förstå uppkomsten af den djupt rotade
motviljan för könsumgänge mellan släktingar och stamförvanter, som
finnes hos en mängd naturfolk. Hypotesen om en ursprunglig
promiskuitet syntes ej heller vinna stöd genom en jämförelse med
förhållandena inom djurvärlden. Hos människans närmaste släktingar,
de högre däggdjuren, är promiskuiteten ingalunda regel, om den
än förekommer hos vissa arter, såsom hunden och kaninen. Den
är emellertid här sannolikt icke ursprunglig utan en kulturprodukt,
som uppkommit först sedan de ifrågavarande djurarterna blefvo
husdjur hos människan. Promiskuitet förefinnes vidare i historisk tid
icke hos något enda folk, som man lärt känna.
Det var en hel mängd sådana och andra liknande iakttagelser,
som efter hand började ingifva tvifvel på promiskuitetshypotesens
riktighet. I sitt arbete The primitive family framlade Starcke först
en mängd skäl emot Morgans hypoteser, och sedermera förde
We-stermarck i sitt välskrifna och mycket omtalade arbete om det
mänskliga äktenskapets historia undersökningen i denna punkt vidare och
ägnade, med stöd af ett mycket rikhaltigt bevismaterial, åt
promis-kuitetshypotesen en synnerligen utförlig kritik.
Westermarcks kritik af de gängse föreställningarna på
sociologiens område var i hög grad välbehöflig och välgörande, ehuru
hans arbete icke gaf några egentligen nya uppslag för forskningen.
För många sociologer stod därför allt fortfarande, trots kritiken, den
morganska teorien som den bästa arbetshypotesen på området, men
man hade dock äfven på detta håll fått en större klarhet öfver
beskaffenheten af det material, som låg till grund för teorierna, och
en större insikt i huru inveckladt problemet om samhällets
uppkomst egentligen var.
* ❖
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
