Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Siljan träffas nämligen ett område med siluriska aflagringar.
Skyddade mot erosionen genom förkastningar, finnas hithörande
bergarter ännu i fast klyft inom ett ringformigt parti, som från Soller
-ön sträcker sig mot norr och öster öfver Orsa, Skattungbyn och
Ore samt därifrån mot söder ned till Rättvik. Från kalkstenen i
denna formation har morängruset i socknarna kring Siljan erhållit
en ganska hög grad af kalkhalt, som väsentligen bidrager till
bördigheten i denna trakt. Ifrågavarande område utgör också Dalarnes
förnämsta åkerbrukszon med relativt till ytinnehållet nära tre gånger
så stor odlad areal som inom öfre Dalarne och en folkmängdstäthet,
som uppgår ända till 12 —15 invånare pr kv.-km. Söder och
sydväst om Falun träffas ett område, hvars folkmängdstäthet betingas
af de härstädes liggande järnmalmsfälten och på dessa grundade
bruk, nämligen trakten kring Grängesberg, Ludvika, Domnarfvet
m. fl.
Värmland visar stor likhet med Norrland i fråga om jordmån
och befolkningsfordel ning. Från Vänern, som för förstnämnda landskap
spelar hafvets roll, utbreda sig inåt landet, d. v. s. i detta fall mot norr,
regioner motsvarande de förut beskrifna norrländska. Afven här
sammanfaller alltid det tätast befolkade området med det, som efter istiden
varit sänkt under hafvet, d. v. s. södra delen af landskapet med några
smärre vikar mot norr, det största kring Glafsfjorden. Dessa
trakter äro till största delen bördiga slätter med högt utveckladt
åkerbruk, och som följd häraf är befolkningen ganska talrik, nämligen
omkring 25 invånare pr. kv.-km. Ofvan den marina gränsen i norr
bli slätterna mindre, jordmånen öfvergår i grus och sand, blir således
mindre fruktbar och bebyggelsen inskränkes hufvudsakligen till
dalgångarna. Härigenom minskas befolkningstätheten allt mera, och i
landskapets nordligaste del uppgår den ej ens till 5 invånare pr
kv.-km.
På Dalsland är samma förhållande rådande, i det att här den
östra och sydöstra delen, som helt och hållet ligger under den
marina gränsen, den s*. k. Dalboslätten, är landskapets bördigaste och
tätast befolkade del, medan däremot jordmånen ofvan den marina
gränsen i gränstrakterna mot Norge blir karg och befolkningen långt
glesare. Denna del sammanfaller i det stora hela med det gamla
ödsliga området, som benämndes Markerna.
Mellersta Sveriges järnmalmsfält utöfva, såsom redan förut
an-tydts, ganska stort inflytande på bebyggelsen. Särskildt inom norra
delen af Örebro län visar sig en koncentrering af befolkningen kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
