Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tages i mer eller mindre förändrad form i ett annat språk, så sker
denna dess assimilation i enlighet med detta språks lagar, de må
nu vara kända eller ej. För den som växt upp i Norrbotten och
minnes uttalet hos dem, som i senare delen af 1800-talet hade
liflig förbindelse med lappmarkerna, eller hur norrländska allmogen
uttalade namnen, finnes ej minsta tvifvel. För närvarande är
visserligen det svenska namnet så att säga förtryckt af det officiella
stafsättet, och de flesta inflyttade »sörlänningar», säga nog (ännu) t. ex.
Gellivare (d. v. s. lappskt). Men skulle därför nu vårt vittnesbörd
jäfvas, finnes dock ett praktiskt sätt att fullt objektivt fa fram det
för svenskan naturliga uttalet. Hör på, då en »natursvensk» där
uppe uttalar några sammansättningarl Han skall i minst 99 fall af 100
säga nu som förr t. ex. » Gellivara-markna’n», »
o. s. v. Man invänder måhända, att norrlänningarnas svenska ej
är högsvenska och att det är bättre att kväfva deras (vackra) - och
(för ögat) genomdrifva rent lappskt vare eller finskt Ungefär så
gjorde man ock en tid med namnen , , Florens m. fl.
(kanske det ock i någon skola hette » på 1870-talet?), men det
lyckades ej länge, och nu skrifva vi ej Köbenhavn, Roma, Firenze.
Hvarför? Jo det svenska uttalet var dock en försvenskning, om än
ursprungligen måhända genom någon provinsialism eller genom ett
med vårt eget mera besläktadt språk.
W. plägar ej spara på kraftåtgärder för att fa sin geografiska
nomenklatur genomförd, och folk har i allmänhet mycket snällt böjt
sig för hans auktoritet. Emellertid visar just denna nya karta, att
det i vissa fall ej är skäl att alltför ängsligt brådska med under-
o
kastelsen. Ar 1895 proklamerade W.1 t. ex. stafningen tjokko i
dessa otaliga fjällnamn. Följden blef ock, att en hel del
auktoritets-troget folk ej allenast skref så, utan äfven uttalade ordet med -,
ej med 4-ljud! Nu konstatera vi med nöje, att W. återgått till
o
det för svenska ögon och öron rättvisande tjåkko. Åtskilliga andra
exempel skulle kunna anföras i samma goda riktning. — Slutligen
ber jag fa betona, att jag naturligtvis ej önskar, att våra kartor
skola behäftas med oriktiga namn — sådana finnas nog tyvärr rätt
många litet hvarstädes —, men jag vill, att frågan om »riktig eller
oriktig» i dylika fall skall afgöras ej ensamt från lappsk eller finsk
synpunkt, utan äfven från svensk. En lugn och fri diskussion utan
officiellt påskyndande eller tryck skall slutligen bringa klarhet och
reda äfven i detta viktiga ämne.
1 Anf. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
