Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något annat namn på kartan. Hur det däremot kan vara med det
af W. godkända Kaska Kerkau strax nedom St. Sjöfallet, därom
är jag villrådig. En mycket tänkande lapp, med hvilken jag länge
varit tillsammans, förklarade bestämdt, att berget endast heter
Tjaska. Det snedt emot belägna lär, såsom jag förut på-
pekat, enligt lappar heta Njarkavare.
Beträffande de finska namnen vill jag fatta mig kort. Den
svenska byn Karungi,som i denna form ingått på flertalet kartor
samt antagligen äfven i jordeböcker m. m., har på den nya kartan
blif-vit rent finsk: Karunki, men de analoga (såväl det i Juk-
kasjärvi som det i Enontekis s:n), liksom Vivungi ha ej drabbats
af samma öde. Beträffande kyrkoplatsen Vittangi torde motivet
vara pietet för häfdvunnet bruk, men för de små gårdarna vid
Kön-kämä älf och det likaledes föga kända Vivungi kan ej det skälet
gälla. Afven namnen Korpilombolo och Enontekis ha fatt behålla
sin mera svenska form. Af okänd anledning har berget vid det
bekanta vattenfallet Lina-linka skrifvits ara, men fallet i Torne-
älfven Meras -linkka(med två k). Ett mycket barbariskt, ehuru
hvarken finskt eller lappskt, namn har undgått en välbehöflig reform,
nämligen Hertsön invid Luleå. På en del kartor har man t. o. m.
fått det halftyska Her sön. Då nu folket säger »Härschön*, skulle
naturligtvis den svenska stafningen helt enkelt varit (Denna
korrigering faller gifvetvis ej inom W:s ansvarighetsområde).
Jag går nu att vidröra en kardinal fråga. Som vi sett, har W.
i några få fall gjort eftergifter för svenskt uttal och bruk, men i
regeln är hans oryggliga princip: antingen finsk eller lappsk
skrif-ning af ursprungligen finsk-ugriska ortnamn. Därför skola nu bl. a.
järnvägsstationerna Nattav ar a, Koskivara återföras till rent finsk
stafning, d. v. s. -vaara. Men månne det ock lyckas bringa uttalet
därhän, eller är detta ens önskvärdt? Sak samma med de
världsbekanta Gellivara och Svappavara, som naturligtvis af W. skrifvas
Gellivare och Svappavaara. Ingen människa betviflar, att det förra
ursprungligen är lappskt, det senare finskt, men då svenskar i
trakten uttala namnen utan att påverkas af den officiella stafningen,
ljuda slutstafvelserna fullkomligt lika: våra. Dessa orter hafva i
hundratals år varit föremål för angränsande svenska befolknings
intressen, och namnen hafva därför helt enkelt försvenskats.
Huruvida någon språkforskare till fullo känner alla vårt språks lagar, torde
vara tvifvelaktigt. Men det lär väl vara axiomatiskt, att då ett
namn så att säga af sig själft — utan skriftens suggestion — upp-
28
Ymtr, IÇ04.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
