Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sällskapets förhandlingar.
Sammankomsten den 18 november IQ04.
Ordförande: professor Oscar Montelius.
Öfverste E. Meländer höll ett af skioptikonbilder och utställda
kartor belyst föredrag om vår kartfrågas närvarande ställning (jfr Ymer 1904,
sid. 341 — 3^3)*
Med anledning af föredraget uppstod diskussion mellan
föredraganden och prof., frih. G. De Geer, lektor J. F. Nyström, prof. Ernst
Carlsson, docenten Gunnar Andersson och öfversten, frih. C. Lowisin.
Prof. Ernst Carlson fann, att kartverkskommissionen i fråga om
skalan för kartutgifningen träffat det rätta. Kommissionens förslag vore i
detta afseende — trots en del onödig småkritik — egentligen ett utförande
i detalj och en naturlig utvidgning af den af de civila sakkunniga
uttalade grundtanken, att för en rationell kartläggning af det norrländska
kustlandet skalan 1 : 100,000 vore absolut nödvändig.
Däremot hade kartverkskommissionen varit ganska olycklig i sitt
förslag rörande kartverkets organisation. Härvidlag hade kommissionen stannat
vid en opraktisk och likväl ganska dyrbar halfmesyr, som vid sidan af
nödiga löneförhöjningar åt kartverkspersonalen ginge ut på att fastläsa och
utvidga det nuvarande passagesystemet vid generalstaben, mot hvilket
både militära och civila sakkunniga uttalat sig. En anordning med
officerare, som 3 à 6 år kommenderades att sitta vid ritbrädet för att
sedan återvända till aktiv tjänst, torde ur militär synpunkt ej vara att
rekommendera, hvilket bland annat framginge däraf, att flera
arméfördel-ningschefer afstyrkt ett dylikt tillvägagående. Hvad en officer behöfde
af topografiska kunskaper vore att förstå använda kartan i terrängen och
att i hast göra en rekognosceringsskiss, ej att vara inne i den noggranna
uppmätningens och kartografiens detaljer. Ur kartteknisk synpunkt åter
vore likgiltigt, om kartografen hade militär eller civil förbildning;
huf-vudsaken vore, att han med hela sitt intresse kunde ägna sig åt kallet
och på den banan hade att söka sin framtid.
Visserligen måste med ett sådant system aflöningarna afsevärdt höjas.
Men det borde ske i alla fall, och den tekniska färdigheten, liksom
äf-ven arbetsintensiteten, skulle därigenom i hög grad ökas. Därjämte
kunde i så fall en del rätt betydliga militära aflöningar, som nu ej synas
i kartverkets stat, användas för sitt egentliga ändamål. Något dyrare
blefve sannolikt inrättandet af ett civilt kartografiskt institut. Men det
blefve därjämte ofantligt mycket effektivare och bättre än den af
kartverkskommissionen föreslagna, från både militärt och civilt håll klandrade utvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
