Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Siljansbäckenets geografi. Af Karl Ahlenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 KARL AHLENIUS.
1903 tillfälle att studera en typisk, flack sandstrand med gamla dyner,
af hvilka flera lågo dolda inne i den täta tallskogen; den yttre
dyn-kedjan är flerstädes högre än den inre, och äfven denna är delvis
skogbevuxen ända fram till själfva strandbältet. Mellan dessa
dyn-bildningar är skogen försumpad; träskmarker och vattensamlingar
bilda här öfverallt en inre kuststräcka och tyda på Siljans forna
utbredning fram emot dessa gamla strandbildningar. Hvad
Rättvikens sydkust beträffar - från Saluåns mynning till Laknäsudden
- må här endast nämnas, att Törnquist påpekat förekomsten af
talrika lösa kalkblock å den här framgående strandterrassen, hvilka
icke synas härleda sig från fast klyft utan torde vara uppkastade
af sjön. Sannolikt hvila såväl Rättviken med dess sandstränder
som öfriga delar af Siljan på ett bottenunderlag af siluriska
kalk-och sandstenar eller skifferbildningar.
Sjön Siljan är en nedsankning intill 165 meter - vattenytans
nivå - mellan granitmassiven i norr och i sydväst, det förra af
200-300, det senare af 300-400 meters höjd i medeltal. Liksom
Vättern och många andra svenska sjöar har Siljan sedan äldre tider
haft rykte om sig att vara oerhördt djup och ansågs till och med
fordom af fiskare vara alldeles »bottenlös» på vissa ställen. Äfven
i litteraturen har denna mening kommit till orda; så säger t. ex.
Haqvin Spegel i sitt bekanta år 1685 utgifna religiösa epos »Guds
Werck och Hwila» beträffande »siöar och floder»:
Dalkarlar fara kring sin Elf och långa Silja,
Som håls fo’r bottnlös, och efter man kan smaka
Ät hon om sommaren är nästan salt som laka,
Ta gissar man, ät ther en löngång måste vara,
Så hafvet kan tijt åth på vissa tider fara.
Olof Siljeström Larsson, som år 1730 i Uppsala utgaf sin förut
omnämnda latinska disputation De Lacu Siljan, lämnar visserligen
åtskilliga uppgifter om sjöns djup, hvilka han säger sig ha hämtat
dels från gamla erfarna fiskare, dels från egna djuplodningar. Men
han uppger i allmänhet icke, hvilka af dessa uppgifter äro af det
ena eller andra slaget, och många af hans djupsiffror äro äfven så
afgjordt och så bevisligen öfverdrifna, att de måste tillskrifvas af
honom begagnade otillförlitliga sagesman. På ett ställe - mellan
Vattholmsskären och Vafverön - uppger han sig till och med själf
ha lodat ett maximaldjup för sjön af 200 famnar eller 356 meter,
en siffra som icke alls öfverensstämmer med i vår tid verkställda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
