Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om utvecklingen af kännedomen om Kaspiska hafvet. Af Albert Falk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM UTVECKLINGEN AF KÄNNEDOMEN OM KASPISKA HAFVET. 53
flitigast hämtade sitt geografiska vetande. Han följer dän såväl i
allmänhet som speciellt rörande Kaspiska hafvet Eratosthenes och
Strabo.l
Sedan romarväldet vid Augustus’ tid både till det yttre
konsoliderats och i det inre genom kejsardömet fått slut på de
förödande borgarekrigen, kom världen i åtnjutande af ett ovant lugn.
Under ett par århundraden rådde en verklig världsfred, hvars
motstycke man näppeligen någonsin vare sig förr eller senare skådat.
Detta visade sig, som naturligt var, mycket gynnsamt för
utvecklingen af handel och samfärdsel. Emellan de olika provinserna
af det väldiga riket ägde en liflig och oafbruten handelsförbindelse
rum, och äfven hopades i de romerska handelsstäderna varor från
länder, som lågo så långt bort i norr, öster eller söder, att romarna
knappast ens till namnet kände dem.
Särskildt liflig torde handeln på den aflägsnare orienten varit.
Denna handel var visserligen ej ny utan hade helt säkert fortgått
sedan mycket lång tid tillbaka och särskildt under den hellenistiska
tiden haft en blomstringperiod. Men så liflig och så långt utsträckt
som under romerska kejsartiden hade den dock knappast förr varit.
Ända från Indien och Kina kommo land- eller sjövägen i väldiga
mängder orientens produkter till västerlandet. Plinius uppskattar
årliga värdet af de på hans tid till romerska riket från orienten
importerade lyxvarorna till omkr. 100 millioner sestertier, af hvilken
summa ungefär hälften gick till Indien.2
Man kunde tycka, att en så betydlig handel, hvilken därtill
fortgått i flera århundraden, skulle föranledt en liflig samfärdsel
mellan västerlänningarna och östra Asiens folk, och att till följd
häraf kunskapen i Europa om de aflägsnare asiatiska länderna bort
bli ganska god.
Så var emellertid ej förhållandet. Någon direkt förbindelse mellan
dessa folk kom hvarken under hela antiken ej heller under den
tidigare medeltiden i nämnvärd grad till stånd, utan varuutbytet
förmedlades af mellanhänder. Västerlandet hämtade sina österländska varor
ytterst i de stora handelsstäderna vid Eufrat och Tigris eller i
Egypten. Det är då ej så underligt, att de geografiska notiser, som på
Dionysius Periegetes, w. 47 ff., 630 ff.
Heyd I, sid. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
