Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om utvecklingen af kännedomen om Kaspiska hafvet. Af Albert Falk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 ALBERT FALK.
Marcellinus behagat göra den till en stor sjö i st. f. blott en mindre
utsvällning af Oxus.l
Bland öfriga författare från antikens sista tid, som äro af
intresse för kännedomen om utvecklingen af kunskapen om Kaspiska
hafvet, må slutligen nämnas MACROBIUS, en romersk lärd, som lefde
omkr. 400. Han ansluter sig äfven till den rådande meningen, att
det Kaspiska hafvet stode i förbindelse med den jorden omgifvande
oceanen. Dock tillägger han: »Emellertid är jag ej okunnig om,
att några finnas, som förneka, att det har sammanhang med
Oceanen. »2 Den af Herodotos och Ptolemäos förfäktade åsikten, att
Kaspiska hafvet vore en insjö, var sålunda vid antikens slut ännu
ej alldeles försvunnen men betraktades tydligen som en djärf och
osannolik hypotes, som man gjorde klokast i att förkasta.
Kanske bättre än de västerländska folken kände kineserna
redan under första århundradet e. Kr. till det Kaspiska hafvet.
Ar 95 e. Kr. ryckte en kinesisk fältherre fram ända till det
Kaspiska hafvets kust. Det kinesiska och det romerska
världsväldet berörde sålunda nästan hvarandra. Men någon varaktig
betydelse fick ej detta närmande, ty kineserna måste efter få decennier
åter dra sig tillbaka mot öster. Sedermera skedde dock under
dynastien Thang (619-907 e. Kr.) åter ett framträngande mot väster.
Antagligen känner den äldre kinesiska litteraturen rätt väl till det
Kaspiska hafvet, i synnerhet dess östra del och därtill angränsande
trakter. *
Medeltidens början utmärkes af ett genomgående förfall inom
alla vetenskaper och ej minst inom geografien. I synnerhet gäller
detta om västerlandet. Handeln aftynade, och därmed var ock
en af de viktigaste källorna till vinnande af geografisk kunskap
utsinad.
Man fick nästan uteslutande lita till de äldre författarna. Men
af dessa försummade man i västerlandet nästan alldeles de grekiska,
då kunskapen i detta språk äfven bland de lärdaste blef allt
sällsyntare, och man höll sig i stället till de långt sämre underrättade
1 Bunbury II, sidd. 641, 642. Peschel, sid. 7. Stuckenberg V, sid. 730.
2 Humboldt, Central-Asien I, sid. 465. Kritische Untersuchungen, sid. 166.
F as ei mile-atlas, sid. 36.
3 Ruge, sidd. 9 ff. Humboldt, Central-Asien I, sid. 469.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
