Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ortnamnen på 1904 års Norrbottenskarta. Af K. B. Wiklund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9S K. B. WIKLUND.
Men hur kan det då komma till, att d:r S. hör ett dylikt för
det mesta obefintligt u i denna svenska namnform, den enda han
af egen erfarenhet fullt kan känna, enär han endast talat svenska
med traktens finnar och lappar? Och hur kan det komma till, att
han »tyckt sig höra ett dylikt hastigt uttaladt u framför d?’et» i
namnet Arjeplog, hvilket u ingen annan lar kunna höra? Svaret
härpå ligger i följande lilla sanna anekdot. Från min första tid hos
Jokkmokkslapparna 1885 tyckte jag mig komma ihåg, att det fjäll,
som på kartorna skrifves Sarjektjåkko, af lapparna kallades
Sarektjåkko utan något j efter r. Jag hade talat härom med d:r S., som
dock strängt höll på Sarjek och förklarade denna vara den af
lapparna begagnade formen. Sommaren 1895 lyckades jag så finna en
f. d. fjällapp, som haft sin flyttningsväg just där förbi, och denne
försäkrade mig med största bestämdhet, att fjället hette (med
fonetisk stafning) Sårehk och ingenting annat. En gammal lappkvinna
från Sör-kaitom-byn i Gellivare hade också denna form och kunde
hvarken med lock eller pock förmås att säga Sarjek. l På nedresan
träffade jag d:r S. i en järnvägskupé på Gellivarebanan och omtalade
för honom, att jag nu fått visshet om namnets uttal. Han tviflade
fortfarande och båd mig uttala namnet än en gång. Jag uttalade det
då ett par, tre gånger sä tydligt jag kunde och naturligtvis utan7,
hvarpå d:r S. utbrast: »Ja, men du säger ju Sarjek!» - ––––
Man kan alltså tyvärr icke lita mycket på min kritikers öra.
Det finns som bekant personer, som tro sig höra skillnad i uttalet
mellan dt i måttet är rågadt och t i han har rågat måttet, och dessa
personer stå icke till att omvända. Deras hörseluppfattning är
fullständigt paralyserad af det skrifna och tryckta ordets utseende, och
då blir all diskussion omöjlig. Det har sålunda, för att här nämna
äfven ett annat exempel, varit mig omöjligt att öfvertyga d:r S. om,
att en lappfamilj, med hvars medlemmar jag för språkstudier bott
samman i samma kåta i flera veckor, heter Sikal; enligt d:r S.
heter den Sikkål ^ en uppfattning, som han måtte ha fått ur någon
oriktig kyrkboksanteckning.
Min läsare frågar nu: hvarför har jag bland dessa olika former,
den svenska N ortikon, den finska Nuortikono och den lapska
Nuor-tikotno, just valt den sistnämnda? Hade det icke varit lämpligare
att som namn för denna svenska järnvägsstation taga den svenska
namnformen, oaktadt denna intet annat är än en förvridning af den
J Samma erfarenhet gjorde jag ett senare år med åter andra lappar från
»Sarjek»-trakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
