Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ortnamnen på 1904 års Norrbottenskarta. Af K. B. Wiklund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORTNAMNEN PÄ 1904 ÅRS NORRBOTTENSKARTA. IOI
nyssnämnda distrikten) till det lulelapska skriftspråket, men detta
är ett företag, som jag ej ansett mig kunna våga mig in på,
oaktadt jag själf är detta skriftspråks hufvudsaklige upphofsman. Det
skulle nämligen, såvidt jag kan förstå, leda till alltför farliga
konsekvenser. Det är visserligen mycket lätt att omskrifva ett pitelapskt
Kar devare till Kartevare o. dyl., där namnets betydelse utan vidare
är klar, men det händer blott alltför ofta, att man ej känner
namnets betydelse, och då blir det svårare. Det bjuder mig sålunda
emot att ändra om ett Njargalistjåkko i Arjeplog till
Njarkalis-tjàkko (äfven fast kartan i i : 200 ooo skrifver ordet med k\ och ännu
omöjligare blir det att ändra Dellekjokk till Tellekjokk o. s. v.,
hvilket skulle bli följden af en applicering af det lulelapska
skriftspråkets lagar på dessa namn. Lulelapskan känner nämligen inga
korta b, d, g (utom i förbindelserna bm, dn, gn\ Äfven en hop
andra, liknande fall skulle kunna anföras. Ej heller gar det här för
sig att ändra de namn, som man kan öfversatta, men lämna de
öfriga orörda, något som på andra språkområden ofta kan tämligen lätt
genomföras. Dessa b, d, g o. s. v. skulle då i de orörda
namnen vara lika många örfilar för språkmannens samvete, och han
utsätter sig då hellre för de anmärkningar, som föranledas däraf, att
allmänheten kan råka finna samma ord skrifvet på flera sätt på
samma karta eller t. o. m. inom samma socken. Allmänheten kan
ju icke väntas känna till dessa för språkmannen viktiga förhållanden,
och den kan ej heller veta, att det inom dessa stora socknar
händer, att dialekten i ena ändan af socknen är himmelsvidt olika
dialekten i den andra ändan, såsom t. ex. just i Arjeplog.
På den nya kartan har jag i de lapska namnen återinfört tecknet
å, hvilket jag i min artikel i Sv. Turistfrs årsskrift 1895 ansåg mig
böra utbyta mot o. Jag har gjort detta på den grund, att man i
det lulelapska skriftspråket, som började uppstå först efter år 1895,
efter långa öfverväganden mellan dem, som därmed hade att skaffa,
beslöt att bibehålla detta å. Om skälen härför skulle det bli för
långt att här orda. Från språkvetenskapligt håll har jag blifvit
tadlad därför, att man i skriftspråket bibehållit detta ovetenskapliga
tecken. Af d:r S. får jag nu (sid. 406) för samma sak ett beröm, hvars
art min läsare själf behagade konstatera.
Det är, såsom ofvan sagts, jämförelsevis lätt att afgöra, hur
ortnamnen skola skrifvas i trakter med oblandad befolkning. I
trakter med blandad befolkning är det svårare. Först och främst
må det då framhäfvas, att man här kan tala om olika grader af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
