Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ortnamnen på 1904 års Norrbottenskarta. Af K. B. Wiklund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkblandning. Den lägsta graden — kan man säga — är den,
då medlemmar af ett annat folk blott sällan komma till trakten.
I detta fall är det naturligtvis orimligt att låta detta andra folks
språk ha någon medbestämmanderätt i nomenklaturen. Finns det
någon rimlig anledning att begagna förfinskade namnformer t. ex.
uppe vid Torneträsk, långt borta från det lilla finska nybygget vid
sjöns östra ända?! Sådana ha tyvärr i stort antal kommit in på
den nya kartan, ehuru vi väl icke ha någon anledning att på detta
sätt låta det finska elementet breda ut sig. I många af
lappmarkens nedre delar måste vi åter utan vidare acceptera de
försvenskade eller förfinskade formerna af de lapska namnen, enär lappar
numera sällan eller aldrig komma dit.
Svårare blir det i trakter, där lappar oftare färdas. Där finnas
en mängd byar och nybyggen, där svenska och lapska talas om
hvartannat och hvilka sedan gammalt ha en svensk namnform, som
på ett eller annat sätt blifvit tillvriden af den ursprungliga lapska.
Där måste man, så vidt jag förstår, bibehålla kartans gamla
försvenskade namnform och t. ex. vid Södra Luleälfvens sjökedja skrifva
Vaikijaur, Purkijaur, Randijaur, Parkijaur o. s. v. och icke de
riktiga lapska formerna. Likaså i Arjeplog skrifva Galtisfaur,
Redakudden o. s. v. Detta har emellertid till följd, att en del närbelägna
sjöar, berg m. m. med samma eller liknande namn också måste
skrifvas på svenskt manér, och många gånger händer det, att de
riktiga lapska namnen få komma till sin rätt först då man kommit
tämligen långt bort från byarna. Det är tydligt, att man här icke
kan handla efter någon fast och oföränderlig princip utan måste
rätta sig efter de i hvarje särskildt fall förekommande förhållandena.
Resultatet måste därför ibland bli ganska brokigt, men detta kan
helt enkelt ej undvikas. Sålunda företer, såsom också d:r S.
påpekat, Arjeplogs socken i detta afseende en brokig bild, hvilken
blifvit ännu mera invecklad och för icke-fackmannen oförståelig
genom den svåra dialektblandningen i denna socken, där äfven
skogslapparna i sydöstra och östra delarna af socknen tala en från
fjäll-lapparnas mycket afvikande dialekt.
I några fall ha vid öfvergången från ett språk till ett annat
växelformer uppstått, såsom då en del ursprungligen lapska namn
på -vare »berg» af svenskarna uttalas både -vare och -vara, vare sig
nu detta -vara har uppkommit genom inverkan af det finska -vaara
eller icke. Sålunda ha svenskarna sedan gammalt jämte formen
Gellivare äfven begagnat Gellivara. Om man nu skall för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
