Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Har en landbrygga öfver Nordatlanten funnits i postglacial tid? Af Herman G. Simmons.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttrandet af Thoroddsen ha giltighet äfven för andra, men
gifvetvis ha de på den lägre nivån, med dess möjligen från början jämnare
yta, aldrig bildat så skarpt markerade dalar. Det skulle därför
erfordra ett mycket ingående upplodningsarbete att här påvisa dem.
Inom den sydöstra delen af Island, där den submarina ryggen
stöter till, finnas inga stora ijordar. De bägge största, Berutjord
och Reydarrjord, fortsättas utanför 2oo-m.-kurvan af nedsänkta
dalar. Dessa gå emellertid icke, såsom Thoroddsen påstår, ut på
själfva ryggen, utan den förras fortsättning böjer af mot den djupa
vik, som från sydväst skär in mellan Islandskusten och den breda
delen af den submarina ryggen. Den senare tjordens fortsättning
kan heller icke sägas peka mot själfva ryggen, dess riktning är
nämligen nästan rakt ostlig. Om man närmare kände till de bägge
nämnda fjordarnas fortsättningar på hafsbottnen, är det högst
antagligt, att de skulle visa sig löpa någorlunda i den riktning, som
anger kortaste afståndet till djupt vatten. Mellan Berufjords och
Lonsviks submarina förlängningar inskjuter en gren af den
förutnämnda djupbukten, såsom angifves såväl af 4OO-m.-kurvan som af
de följande. Deras älfvar torde således här en gång ha förenat sig.
Visserligen angifver 4OO-m.-kurvan icke någon submarin fortsättning
af. Reydarfjord, men detta säger ju ingalunda, att en sådan icke
finnes eller har funnits, ty den kan antingen vid lödningarna icke
ha blifvit påträffad, eller under pågående sänkning ha blifvit fylld
med sediment, liksom också abrasionen då kan ha bidragit att
utplåna dess yttre, mindre djupt i fasta berget nedskurna del.
Thorodd-sens påstående att »Mundingen af de undersöiske Fjordrender gaar
ud på selve Ryggen» förfaller härmed, ty att de obetydliga
små-fjordar, som för öfrigt finnas på denna del af kusten, skulle kunna
följas längre ut, vore ju orimligt att vänta. Blott om man antar,
att såväl sydöstra Island som landfortsättningen ned till Färöarna
utgjort en enda basaltplatå, kan Thoroddsens teori, att den
nuvarande landskulpturen ej kunde börja utbildas förr än den forna
landbryggan sänkts till sitt nuvarande djup, hålla streck. Skäl för ett
dylikt antagande torde emellertid saknas.
Men äfven om så vore, skulle det väl icke vara omöjligt, att
en sådan förskjutning af strandlinjen kunnat äga rum, att såväl
landbryggan kommit öfver hafvet som att Island och Färöarna kunnat
blifva så mycket högre. Thoroddsen säger visserligen, att en sådan
»ikke har nogen Stötte i de geologiske Forhold» och att en jämn
höjning af hafsbottnen på så stora arealer icke är lätt att förstå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
