Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ringsjöfynden. Af C. D. Reventlow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 1/2 minut kunde genomhugga en 13 cm. gran. Med skifyxa åtgick,
som vi sågo, lo minuter, alltså 4 gånger längre tid. Men tager man
i betraktande, att förfärdigandet af en slipad yxa, såsom nyss
nämndes, tager 300 gånger så lång tid som af en skifyxa, så vore det
väl förunderligt, om den slipade yxan någonsin kunnat undantränga
skifyxan annat än vid finare snickeriarbeten.
Sophus Müller och Vedel1 förmena likväl, att den slipade yxan
snart måste hafva aflöst de äldre formerna, ty, säga de, när
människan kommer under fund med, att ett nytt redskap är
ändamålsenligare än de äldre, då dröjer det icke länge, innan det förra
blir allmänt användt och fullständigt undantränger de senare. Jag
har nyss sökt visa, huru sannolikt det är, att de äldre
kjökkenmöd-dingarnas yxformer till följd af det ringa arbetet vid tillverkningen
länge måste hafva kunnat i användbarhet täfla med de slipade
eggverktygen, hvilkas tillhuggning och Slipning erfordrade så lång tid
och så mycken möda. Just vid Ringsjöns utlopp förekomma de
äldre yxformerna och de yngre blandade med hvarandra, såväl i de
öfre som i de undre delarna af kulturlagret.
På större djup än alla andra stenåldersredskap och i alldeles
orubbadt läge träffades en visserligen litet groft dock med särdeles
säker hand tillhuggen flintyxa med fyrsidig genomskärning och tjock
nacke (fig. 13). Denna yxa var tydligen ämnad att slipas, enär den
eljest skulle hafva varit alldeles obrukbar.
Söker man med ledning af de olika yxtyperna bestämma tiden
då stenåldersfolket vistades vid Ringsjöns utlopp, så förefaller det
som om den första bosättningen skulle hafva ägt rum senast i slutet
af de äldre kjökkenmöddingarnas tid, och att invånarna öfvergifvit
boplatsen först under stengrafvarnas tid. Jag tror likväl, att man
af ofvan antydda skäl måste antaga, att flottbyggarna hitkommit
först efter den äldre kjökkenmöddingstiden och stannat här
visserligen ganska länge men öfvergifvit stationen sannolikt innan
gång-grifterna blifvit aflösta af hällkistorna.
Blott två fragment af de vackert tillhuggna spjutspetsarna, hvilka
så ofta förekomma i stenåldersgrafvarna, äro här anträffade. Dessa
funnos i dagytan nere vid den nybildade sjöstranden och kunna
mycket väl vara, ja äro sannolikt delar af samma spjutspets. De
mycket talrika pilspetsarna af flinta äro nästan alla försedda med
1 Aarböger for Nordisk Oldkyndighed, 1888, sid. 252 och fl. st., samt E. Vedel,
Bornholms Oldtidsminder, Efterskrift, sid. 4. Kbhvn 1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
