Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ringsjöfynden. Af C. D. Reventlow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tånge1 och hänföras af Sophus Müller till stengrafvarnas tid.
Samlingen från denna boplats innehöll 1887 395 pilspetsar af nämnda.
typ> 56 lancettformiga, 9 tväreggade, 3 ensidigt tillhuggna och i
bladformig, på båda sidor väl tillhuggen.
Äfven lerkärlen från Ringsjöns utlopp förete en blandning af
äldre och yngre former. Flera kärl af mycket tjockt och groft
gods med spetsig botten tillhöra typologiskt de äldre
kjökkenmöd-dingarnas tid. Af 90 bottenfragment antyda 85 kärl en spetsig
eller kupig botten och blott 5 en flat. Man har format krukorna
på så sätt, att de bokstafligen uppmurats af mycket grofva
gruskorn, för att icke säga småsten, med lera som bindemedel (endast
ett fåtal skärfvor äro nästan grus- och stenfria). Sedan hafva de
såväl ut- som invändigt blifvit öfversmetade med en tämligen tjock
lervälling. Vid tillverkningen af de äldsta kärlen från Limhamn
och de från äldre danska kjökkenmöddingar lades den ena strimlan
af väl ältad och blott i ringa mån med grus eller småsten
uppblandad lera på den andra, tills produkten blef färdig. Sannolikt
tillfogades ett nytt lag först sedan det äldre genom torkning hunnit
vinna en viss fasthet och stadga. I följd af detta förfaringssätt
gingo dock kärlen lätt sönder i fogningarna. Kärlen från Ringsjöns
utlopp äro, tack vare inblandningen af småsten i leran, betydligt
hållbarare. Båda metoderna för kärlens tilldaning synas mig vara
lika primitiva.
Flertalet kärl torde typologiskt tillhöra tiden mellan de äldre
kjökkenmöddingarna och stengrafvarna. Blott några få förete likhet
med kärlen i stengrafvarna, jag tänker då särskildt på ett rutmönster
(se fig. i o), hvilket något varierande förekommer tre gånger vid
Ringsjöns utlopp, och hvilket, finare utfördt, kan iakttagas på ett
kärl från Asahögen, en gånggrift vid Qvistofta i Rönnebergs härad.2
Ehuru många likheter i ornering förefinnas mellan kärlen från
Ringsjöns utlopp och dem från Örum å, Leire å och Aalborg,
hvarest blottlagts för Danmarks yngre stenålder typiska boplatser,8
skilja sig desamma dock i ännu flera hänseenden från hvarandra.
De förstnämnda synas mig hafva en ålderdomligare prägel och
förete vida större samt mera väsentliga analogier med fynden såväl
från de östskånska och blekingska boplatserna som från Gullrum på
Gottland och grottan på Stora Karlsö, ja i viss mån äfven med
1 Montelius, anf. arb. fig. 65; Muller, Oldsager, fig. 174, 175.
2 Montelius, anf. arb. fig. 95; se äfven E. Hildebrand, Sv. Hist., dell, fig. 8 och 46.
3 Affaldsdynger, sid. 143, 157, 170.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
