Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eskimåernas forna och nutida utbredning samt deras vandringsvägar. Af Herman G. Simmons. (Härtill tafl. 6.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grinnell lands östra kust, Coburg Island, North Devons samtliga kuster
o. s. v., möjligen också Grinnell lands och Grönlands nordligaste
delar. North Devon är sannolikt numera helt och hållet obebodt,
ehuru M’Clintock där påträffade några eskimåer från Baffinslandet,
hvilka rest öfver Lancaster sund för att jaga ren.
Grunden till hela vandringen torde få sökas i behofvet af nya
fångstplatser, kanske också i en inneboende vandringsdrift.
Eskimåerna äro dock blott till en viss grad nomader, de ha ofta fasta
vinterbostäder, som begagnas under flera år. Men hvarför äro alla
de nordligaste boplatserna nu helt öfvergifna? Äldre författare ha,
kanske på något svaga skäl, antagit, att en klimatförsämring
tvingat eskimåerna att vandra söderut. Boas1 opponerar sig
häremot och menar, att förflyttningen af gränsen för det bebodda
området är mera tillfällig, så att man skulle kunna vänta att vid korn^
mande resor åter träffa de gamla boplatserna upptagna. De
çxem-pel, hvarmed han söker styrka sin uppfattning, gälla dock blott
flyttningar af betydligt mindre omfattning. Hade han rätt, vore det eget,
att man ingenstädes vid den gamla nordgränsen för bebyggelsen
träffat lefvande eskimåer.
Anda sedan Parrys tid har man förvånat sig öfver eskimåernas
orienteringsförmåga och framför allt däröfver, att traditioner om
kustförlopp och landets beskaffenhet i trakter, som sedan länge varit
obebodda, kunnat bibehållas hos dem och gå i arf genom flera
generationer. I Angmagsalik-området begagnar man sig af ett slags
sjökort, skurna i trä, andra eskimåer synas hafva tillräcklig hjälp af
minnet ensamt, t. o. m. då detta endast har en tradition att stödja
sig på. Efter hand bli väl dessa traditioner mindre tillförlitliga, såsom
synes framgå af Boas’ återgifvande af en berättelse om kringsegling af
Umingma nuna (- Ellesmere land). Äfven den af Boas2 återgifna
skildringen af trakterna vid Jones sunds västra ända är något svår att
fatta. Missförstånd äro ju också lätt möjliga vid en muntlig
framställning. Däremot kunna eskimåerna, äfven om de aldrig förr haft en
penna i handen, i allmänhet förvånande väl afteckna en kustlinje på
papperet. Jag bifogar här en reproduktion af en karta öfver
Grönlandskusten vid Smiths sund (fig. i), ritad af eskimåen Kolotengva, samt
till jämförelse motsvarande del af ett engelskt sjökort öfver samma
område (fig. 2). För lättare orientering äro en del namn utsatta på
Kolotengvas karta. Originalet till denna, hvilket nu tillhör
1 Verbreit, der Eskimos.
2 Baffin-Land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
