Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eskimåernas forna och nutida utbredning samt deras vandringsvägar. Af Herman G. Simmons. (Härtill tafl. 6.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riksmuseets etnografiska afdelning, är ritadt på två blad, och
reproduceras därför här i två partier. Äfven om skalan växlar något och
om kustlinjen dragits ut, så att t. ex. Inglefield Gulf i sin helhet
alldeles förlorat sin form, så kan man dock utan svårighet känna
igen nästan hvarje punkt på kusten. Där olikheter i detaljer
förefinnas, kan felet möjligen också ligga hos sjökortet, som eskimåerna
mycket väl förstodo att kritisera, då det visades dem. Kartan är
noggrant kopierad efter originalet, så att t. ex. dubbla linjer finnas,
där kartritaren gjort ändringar. De svagare (prickade) linjerna
angifva dels hans resroute, dels iskantens läge. Nattkvarter och
boplatser äro angifna genom särskilda märken. Däremot kan jag
icke förklara betydelsen af en del andra, finare linjer, som här och
där gå kors och tvärs. Möjligen beteckna de jaktturer, som han
företagit, vi voro emellertid icke tillräckligt hemma i språket för
att förstå allt hvad han sade om ritningen. Det hela utfördes i ett
sträck, blott ett par gånger gjorde han uppehåll för att tänka öfver
hur han skulle fortsätta.
Men för att återkomma till frågan om vandringarna norrut, så
Synes mot Boas’ åsikt också det förhållandet tala, att åtminstone eri
del trakter, där talrika ruiner visa, att befolkningen en gång varit
ganska tat, nu svårligen skulle kunna föda en i viss mån bofast
befolkning. Detta gäller framför allt Grinnell land,1 men också Hayes
sunds område, större delen af Jones sunds kuster och antagligen
många andra gamla boplatser, t. ex. på Parryöarna. Robson
Channel är numera så fattig på vildt, att en eskimåbefolkning omöjligt
skulle kunna existera vid dess kuster; hvalross saknas fullständigt,2
björn är en sällsynthet och salar sparsamma. Längre söderut äro
visserligen dessa djur rätt talrika, men det är likväl tvifvelaktigt,
om de skulle kunna tåla den beskattning, som en ständigt pågående
fångst komme att medföra. Alldeles försvunna äro de stora
hvalarna, som tydligen åtminstone vid Hayes och Jones sund spelat en
stor roll i eskimåernas ekonomi, såsom framgår af den mängd
hval-ben, som träffas vid boplatserna och som i brist på trä användts till
byggnadsmaterial. Men om man utgår från antagandet, att minskad
1 Det är för öfrigt gåtfullt hur de eskimåer, som bott långt inne i landet vid
Lake Hazen, kunnat skaffa sig föda och bränsle.
2 En osäker uppgift föreligger visserligen från Distant Cape, men när Boas
(Baffin-Land) uppger, att Lockwood skulle sett hvalross vid Grönlands nordkust, så måste detta
bero på misstag (jfr Greely, A. W., Report on the Proceedings of the United States
Expedition to Lady Franklin Bay, Grinnell Land. Washington 1888,’Append. I,
Mammalia).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
