Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eskimåernas forna och nutida utbredning samt deras vandringsvägar. Af Herman G. Simmons. (Härtill tafl. 6.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESKIMÅERNAS UTBREDNING OCH VANDRINGSVÄGAR. I Si
från de västliga Parryöarna öfver Grlnnell land till Grönland, £huru
man då intet visste om land mellan de bägge nämnda delarna af
den arktisk-amerikanska arkipelagen. Nu vet man däremot, att
mellanrummet upptages af Ringnesöama och Heibergs land. Isachsen
gar ännu längre i sina antaganden, i det han t. o. m. på en karta
utsätter vandringsvägarna, som få en från Greelys teori något
afvikande riktning. Han fann nämligen inga eskimålämningar på
Ring-nesöarna, och, såsom redan nämndt, äro ej heller några fynd gjorda på
andra punkter längs arkipelagens nordvästgräns. Detta bevisar dock
ingalunda, att eskimåerna aldrig varit där. Grinnell lands nordkust
och västra kusten af Heibergs land ha blott passerats af
slädexpe-ditioner, som med forcerade marscher sökt nå så långt fram som
möjligt under en vårsäsong; man har rest där just under den tid,
då marken är mest snöbetäckt, och har haft föga tillfälle till
noggrant letande efter eskimålämningar. Hade dessa platser besökts
under sommaren, är det högst sannolikt, att resultatet blifvit ett
annat, och detta gäller nog också för Prince Patrick Island,
möjligen äfven för Ringnesöarna. Landets beskaffenhet spelar dock
också in; de sistnämnda öarna äro enligt Isachsens beskrifning
hufvudsakligen bildade af grusslätter och låga kullar, lämpliga platser
för vinterbebyggelse torde därför saknas, och enbart
sommaruppehåll lämnar inga lätt synliga spår efter sig. Därtill kommer, att
dessa öar möjligen vid tiden för eskimåernas vistelse i dessa trakter
ännu voro betydligt mindre än nu. Hela området är nämligen Stadt
i en ovanligt snabb höjning, såsom framgår af drifvedsfynden i
sydvästra Ellesmere land. Väl bevarade drifvedsstycken funnos från
nuvarande högvattenslinje till rätt ansenlig höjd, och t. o. m. sådana
saker, som nödvändigt måste förskrifva sig från hvalfångsttiden
(ek-stäfver af späckfat, träbitar med spikhål) lågo så högt uppe, att de
hunnit öfverväxas af lafvar och mossor. På de låga, flacka
Ringnesöarna måste denna höjning i en betydligt högre grad ha betingat
en förskjutning af kustlinjen än vid Ellesmere lands mera branta
stränder. Hvad Isachsens uppgifter om vildttillgången inom det
nordvästliga området beträffar, så synes han också ha dragit alltför
vidtgående slutsatser af sina iakttagelser. Äfven om isförhållandena
där numera alltid skulle vara så ogynnsamma, att säl och björn helt
och hållet saknas, så skulle det ju, under förutsättning af ett fordom
blidare klimat, kunnat vara annorlunda på eskimåbebyggelsens tid.
Beträffande de af Isachsen utstakade vägarna kan för det första
den allmänna anmärkning göras, att, så länge eskimåer funnos inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
