Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eskimåernas forna och nutida utbredning samt deras vandringsvägar. Af Herman G. Simmons. (Härtill tafl. 6.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta område, så vandrade de utan tvifvel fram och tillbaka, både
på dessa vägar och på många andra. Boas anför ju goda exempel
på eskimåbefolkningens stora rörlighet, och lämningarna synas vara
af mycket olika ålder, stundom t. o. m. på samma boplats, hvilket
icke kan förvåna, då man vet, att eskimåerna ofta taga i bruk gamla
boplatser, som varit öfvergifna. Äfven detaljanmärkningar kunna nu
emellertid göras mot antagandet af de Isachsenska vandringsvägarna.
För det första har han efter Boas1 angifvit en sådan väg tvärs
öfver North Devon. Han har emellertid missuppfattat Boas, ty denne
talar om ett särskildt fall, då ett sällskap eskimåer nödgades leta sig
fram där, emedan kusten österut ej var farbar i brist på is,
ingalunda om någon allmän stråkväg. Eskimåernas naturliga farleder
gå ju längs kusten, vare sig de färdas med båt eller släde, och
dessutom är ju sydöstra hörnet af North Devon den enda punkt på
denna ö, där lefvande eskimåer träffats. Hvar de brukat sätta öfver
Jones sund, är ej så lätt att säga; antagligen har det väl skett
såväl vid Coburg Island som vid Sydkap och slutligen vid Cardigan
Strait. Att vägen öfver land mellan Hayes sunds nordligaste gren,
Flagler fjord (Nordfjorden) och Bays fjord begagnats jämte vägen
längs kusten är otvifvelaktigt, men det har skett först från öster
till väster, alltså motsatt mot Isachsens antagande, ty eskimåen håller
sig till kusten utom då han för jakt på landdjur måste färdas uppe
i landet. Flagler fjords vegetations- och vildtrika omgifningar kunna
lätt ha lockat till ströftåg så långt upp, att man upptäckt den rätt
bekväma öfvergången till västkusten, men det magra kalklandet kring
Bays fjord kan icke ha frestat till längre ströftåg. Att eskimåerna
skulle inlåtit sig på upptäcktsfärder i ett så föga lofvande land, är
i högsta grad osannolikt. Troligen har äfven Lake Hazen mot
Greelys och Isachsens antagande först besökts österifrån, då äfven
där landets beskaffenhet synes tala för min mening.
Det är beklagligt, att Isachsen på sin karta ej gjort skillnad
mellan olika slag af eskimålämningar, något som väl oaktadt kartans
lilla skala varit möjligt.2 I synnerhet hade det varit önskligt, att
förekomst af vinterhus särskildt betecknats, då de ju bestämdt
angifva en mera fastboende befolkning. I trakten af Alexandrafjorden
i Hayes sund funnos på ett par ställen hela byar med 15-20
1 Baffin-Land.
2 På andra kartor, t. ex. de i Sverdrups reseskildring (Nyt Land. Kristiania 1903.)
använda, har dock beteckning för vinterhus utsatts. Några platser äro emellertid här
uteglömda, bl. a. den största boplats vi funno, på Skrälingön i Alexandrafjorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
