Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Sverige under senaste tid företagna åtgärder till naturens skydd. Af Gunnar Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE FÖRETA.GNA ÅTGÄRDER TILL NATURENS SKYDD. 261
Jättegrytor förekomma, såsom bekant, ganska allmänt i vårt
land, och åtskilliga sådana, som synas böra skyddas, omnämnas
i utlåtandet. De anmärkningsvärdaste lokalerna äro: Hallabacken,
en med sådana fördjupningar öfversållad, öfver slätten sig höjande
gneiskulle i Färlöfs s:n i Skåne, där desammas tillvaro hotas af
stensprängning. Vidare märkas ett tjugotal jättegrytor på
Testholmen i hafsbandet sydväst om Lysekil samt en grupp vid
Spårö-sund utanför Västervik. I norra Sverige föreslås till fridlysning
likartade bildningar dels vid Döda fallet tillika med den natursköna
dalen därstädes, dels vid Singåns utlopp i Indalsälfven och dels vid
Högforsen inom Häggenås s:n i Jä,mtland något sydväst om
kyrkan, där äfven andra erosionsföreteelser i kalksten borde bevaras mot
förstörelse.
En grupp jättegrytor på Hästholmen vid Sicklaö; »de nära nog
enda i Stockholms närmaste omgifning», torde ur pedagogisk
syn-pqnkt vara väl förtjänta af skydd.
Bland istidsmärken, hvilka synas böra fridlysas, må äfven
nämnas Halsjärnsåsen vid Visby, en kalkhäll med ovanligt vackra
glacialräfflor, iakttagna och beskrifna redan af Linné, samt bland
hafsbildningar ett parti af den på stenåldersredskap rika strandvallen
Järavallen i närheten af Malmö (Limhamn), lämpliga delar af de
välbekanta skalgrusbankarna Kapellbackarna vid Uddevalla och
de mindre allmänt kända likartade aflagringarna vid Efvenäs pä
Skaftölandet i Bohuslän.
Skyddas borde äfven några torfmossar och kalktuffer
(Benestad), hvilka visa vår floras utvecklingshistoria.
Redan professor Conwentz bragte på tal frågan om
önskvärdheten af skydd för något eller några af våra större vattenfall, hvilket
borde bevaras som en sevärdhet och icke tagas i bruk för praktiska
ändamål. Akademien har gjort sig till tolk för samma
uppfattning dels genom sitt ofvan påpekade förslag att såsom
nationalpark reservera ett större område kring landets mäktigaste
vattenfall, Stora sjöfallet, dels genom att påyrka fridlysning äfven för
Harsprånget i Luleå lappmark, ett af de ståtligaste i hela Europa.
I utlåtandet namnes däremot ingenting om Trollhättefallen, väl
närmast af det skäl, att de praktiska intressenas berättigade kraf
på tillgodogörandet af en så betydande rikedomskälla svårligen kunna
afvisas. Emellertid vore det önskvärdt, att alla och en hvar, som
härutinnan något förmå, ville söka verka i den riktning, att vid
Trollhättan ingen onödig vandalisering finge ske. Det af Fr. Svenonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
