Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okapidjurets geografiska utbredning jämte några notiser om Kongolandets fauna. Af Einar Lönnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3l6 EINAR LÖNNBERG.
från okapidjur. De äro också synnerligen vara och skygga, så att
till och med negrerna själfva ha ganska litet reda på dem. I regeln
är det blott Wambutti-dvärgarna, som äro i stånd att döda någon
okapi. Men dessa, som kanske äro de mest fulländade jägare af
alla naturfolk, ha förmågan att lista sig så nära inpå okapin, att
de kunna fälla den med spjut. Understundom kan det hända, att
någon mäktigare negerhöfding, som förfogar öfver mycket folk
och jaktredskap, lyckats fånga någon okapi i nät. En okapikalf,
som nu finnes uppstoppad i Kongomuseet i Tervueren (nära Brüssel),
har fångats på detta sätt.
Huru litet emellertid negrerna veta om okapin, därom vittnar
en löjlig fabel, som löjtnant Eriksson hörde dem berätta och på
hvilken de trodde. De hade gifvit akt på, att okapin alltid var
ren och aldrig hade sin hud nedsölad ej ens under regntiden, då
så godt som alla andra skogens djur bli mer eller mindre
nedsmutsade af den uppblötta jorden. För att förklara detta antogo
de och berättade som ett faktum, att okapin för att hålla sig ren
under regntiden klättrade upp i träden (!) och höll till där.
Namnet »okapi» har nu vunnit burskap och kommer
naturligtvis att bestå, allra helst som det i latiniserad form »Okapia» har
antagits som genusnamn för detta djurslag. Löjtnant Eriksson
har emellertid omtalat för mig, att det var en ren slump som
orsakade detta. »Okapi» (med långdraget a) användes endast af
Wambobba-stammen för att beteckna detta djur och
Wambobba-språket talas knappt af mer än 300 personer. Men det var
Wam-butti-dvärgar, som lefde i symbios1 med Wambobba och talade
1 Det är vanligt, att Wambutti lefva i symbios med någon negerstam och
använda då alltid dennes språk. De jaga åt negrerna och tillbyta sig af dem för kött
de vegetabilier, som de behöfva, ty själfva plantera de aldrig det ringaste utan ströfva
omkring i skogarna med temporärt uppehåll på vissa ställen, så länge villebrådet där
räcker till, hvarefter de flytta. De äro utpräglade människoätare och i trots af sin
förbindelse med negerstammarna äro de färdiga att öfverfalla, mörda och uppäta hvilken
person som helst, som ensam förirrar sig så långt från sina stamfränder, att Wambutti
antaga, att mordet skall förbli oupptäckt. Sitt byte nedlägga Wambutti med spjut, om
det är ett större djur, med båge och pilar, om det gäller t. ex. fåglar. Äfven använda
en del nät vid jakten. Bågen är rund, tämligen kort, af hårdt träslag samt med en
klufven, half rotting som sträng. De kunna med denna båge sända en pil med
dödande kraft på ända till 300 m., men på dylikt afstånd naturligtvis ej med
träffsäkerhet. Utom kött af villebråd använda de i byteshandel med negrerna honung af viida
bin, som de uppsöka i skogen. För att få reda på biens tillhåll gå de omkring
nattetid, då bien äro inne, och lyssna på trädstammarna. När någon Wambutti upptäckt
ett träd med bin i, afbryter han där, till tecken på att bisvärmen tillhör honom, några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
