Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okapidjurets geografiska utbredning jämte några notiser om Kongolandets fauna. Af Einar Lönnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OKAPIDJURETS GEOGRAFISKA UTBREDNING. 3 l"J
deras språk, som skaffade de första för vetenskapligt ändamål
tillvaratagna okapiresterna. Men det är ännu värre, ty »okapi»
betyder på Wambobba-språket helt enkelt åsna. Det är alltså en
ödets ironi, att det latiniserade tOkapia* i verkligheten ej är bättre
med afseende på sin ursprungliga mening än *Equusi> (häst), som
djuret i fråga först kallades. Då nämligen de första ofullständiga
hudstyckena emottogos i London, trodde d:r Sclater sig ha att
göra med resterna af en ännu okänd zebraform till följd af dess
strimmiga utseende. Det namn, under hvilket okapin är känd i de
flesta Kongospråken och som därför egentligen borde ha blifvit
dess namn, är ^Dumba^.
Utom människan eller rättare sagdt Wambutti-dvärgarna har
okapin ännu en blodtörstig fiende nämligen leoparden. Okapin
skyddas visserligen genom af Kongostatens regering utfärdade
fridlysningsförordningar, men hvarken leoparder eller Wambutti
taga någon hänsyn härtill.
Leoparden är den stora ekvatoriala skogens farligaste rofdjur
och i sanning ett fruktansvärdt sådant. Den anfaller människan
och somliga exemplar utbilda sig till verkliga menniskoätare.
Löjtnant Eriksson har nyligen som gåfva till Riksmuseum öfverlämnat
skallen af en leopard, som på två månaders tid dödat och uppätit
27 negrer. Det är ej att undra på, att negrerna efter ett sådant
blodbad kommo och bådo att få flytta hela sin by. Men det
föreslogs dem då i stället, att det vore bättre att döda leoparden, och
så skedde slutligen med tillhjälp af en fälla. Inne i den stora
urskogen råder en ständig skymning, så att där har leoparden mod
att anfalla äfven midt på dagen. Hvarje karavan af bärare måste
därför eskorteras af väpnade soldater. Det händer dock det oaktadt,
att negerbärare bortsnappas, och leoparden bär med lätthet bort
sitt byte. Först afrifvas med de hvassa klorna halspulsådrorna, och
leoparden dricker sitt offers varma blod. Sedan mättar han sig
med köttet och kan då t. ex. ibland börja med att äta upp en fot
och ett ben o. s. v.
Utom af leoparden bebos den stora urskogen af ytterligare
tvenne slag kattartade rofdjur, servalen samt ett slags tigerkatt
kvistar på ett visst, speciellt för honom egendomligt sätt. Detta är hans »bomärke»
så att säga och respekteras af andra. Eljest äro Wambutti ej mycket att lita på. För
att kött ej skall undansnillas vid en jakt,, måste höfdingen medsända en förtroendeman,
som för honom omtalar hvad som dödats, så att jägarna skola vara tvungna att
redovisa härför. En tredje bytesvara äro termiter samlade under svärmningstiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
