Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De olika slagen af folkmängdskartor. Af K. J. Henrik Wittrock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 K. J. HENRIK WITTROCK.
Det återstår att taga i skärskådande den andra
hufvudgrup-pens kartor, vid hvilkas utarbetande all kännedom om skilda
trakters geografiska egendomligheter åsidosattes och folkmängdstätheten
för kartområdets smådelar förutsättningslöst beräknas ur statistiska
data, hvarefter, i full öfverensstämmelse med resultaten häraf,
småområdena omslutas med gränslinjer för olika täthetsgrader. Först
sedan kartan föreligger färdig, framställes frågan, hvilka orsakerna
äro till den växlande befolkningsmängden.
Äfven denna andra hufvudgrupp kan lämpligen delas i två
undergrupper, nämligen kartor a) på geometrisk grundval, och b) på
statistisk grundval.1
Undergruppen 2 a. Hithörande kartor kunna, till skillnad från
alla de öfriga, helt kort kallas geometriska, ty det karakteristiska
för dem är, att som hjälpkonstruktion för begränsande af de olika
folktäthetsdistrikten hela kartområdet upprutas i lika geometriska
figurer, vanligen kvadrater af lämplig storlek men någon gång
andra reguliära figurer, t. ex. sexsidingar. Sedan folktätheten inom
hvar och en af dessa uträknats, omslutas de, som nära
öfverensstämma med hänsyn till denna och gränsa intill hvarandra, med
kurvformigt afrundade ytterlinjer, hvarefter ett passande antal
täthetsgrader utmärkes genom skiljaktig färgläggning.
Viktigt är, att lagom storlek väljes för den geometriska
hjälp-figuren, ty om denna är för stor, blir kartbilden mindre
verklighetstrogen, och om den är alltför liten, så komma inom en figur,
allt efter som slumpen fogar det, än blott helt få eller alldeles inga,
än åter ett stort antal boplatser, hvarigenom de härur beräknade
folktäthetstalen bli uttryck blott för tillfälligheter, och den slutliga
kartbilden en onaturlig mosaik. En faktisk olägenhet, som måste
vidlåda den geometriska metodens användande, är den långa tid, som
konstruktioner och beräkningar2 taga i anspråk. I följd häraf har
man aldrig ansett mödan vardt att på denna väg utarbeta
folkmängds-öfversikter i liten skala. De geometriska folktäthetskartor, som den
för tiden fore 1897 ungefär fullständiga litteraturförteckningen i
1 Neukirch, anf. arb., innehållsöfversikten.
2 Visserligen har den geometriska metoden den fördelen, att ingen planimetrisk
uppmätning af arealer behöfver företagas, då ju hjälpfigurens yta är det konstanta
ytmått, med hvilket de olika rutornas folkmängdssiffror skola divideras; men för att finna
dessa senare är det nödvändigt att anlita statistikens uppgifter om de särskilda
boplatserna, hvilket är ett betydligt tidsödande företag, som emellertid redan skulle vara
un-dangjordt, om befolkningsstatistiska grundkartor af de statistiska byråerna utarbetades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
