Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De olika slagen af folkmängdskartor. Af K. J. Henrik Wittrock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE OLIKA SLAGEN AF FOLKMÄNGDSKARTOR. 43 <>
Neukirchs ofta citerade afhandling upptager, ha som minsta skala
i: 550 ooo, under det den största är 1:125 ooo.
Till sist må anföras ett par uttalanden om metodens teoretiska
värde. Ratzel framhåller (Anthropogeographie, II, s. 194) såsom
»en tungt vägande principiell anmärkning, att metoden aflägsnar
sig från den rent statistiska utan att gå vägen till den geografiska
ända till slutet», hvarvid dock medges, att den i hvarje fall
»innebär ett framsteg i förhållande till den förra.» E. Friedrich anser
(ofvan anf. arb., s. n) metoden erbjuda en väsentlig fördel
där-utinnan, att arbetet för täthetskurvornas utfinnande »utgår från
objektet själft» och sker på geometriskt-matematisk väg utan att
förutsätta hänsyn till andra förhållanden. För egen del skulle jag
vilja till det senare uttalandet tillfoga, att konstrueringsmetoden
utesluter allt inflytande af subjektivt uppskattade moment och
förlänar kartbilden en obestridlig objektivitet, som torde kunna anses
uppväga nackdelen af den overklighet, som i någon mån måste
vidlåda »geometriska» folktäthetskartor och äfven har sin grund i
metodens beskaffenhet.1
Undergruppen 2 b. I det kapitel af sin Anthropogeographie,
som Ratzel ägnat folkmängdstätheten, gör denne skarpsinnige och
sällsynt idérike vetenskapsman (s. 194) bl. a. följande reflexion* »Das
geographische Ideal der statistischen Bevölkerungskarte schiene
wohl die Karte der Gemarkungen, mit Eintrag der
Bevölkerungszahl jedereinzelnen durch Schraffur oder Farbenton, zu sein. Aber
die Zufälligkeiten der Ausdehnung dieser Bezirke über Berge und
Wälder lässt sie viel ungeeigneter als kleine künstliche Bezirke
erscheinen.» I detta uttalande torde man ha uppslaget till den
sista, nyaste gruppen af folktäthetskartor, ty den som upptäcker
och tydligt anger, hvari bristen hos det ena eller andra består, han
möjliggör därmed också, att denna brist blir afhjälpt, äfven om
han icke själf tror den kunna undanröjas. Så ock i detta fall.
Enligt Ratzels nyss anförda sats skulle en karta öfver folktätheten
i olika landtkommuner icke sakna allt värde, om gränserna mellan
dem hade ett naturligare förlopp och kommunernas utsträckning
mera öfverensstämde med den odlade bygdens. Hvad är det då.
som i väsentlig mån förlänar dessa områden deras onaturliga be-
1 Jmfr härmed A. Hettners uttalande i Geogr. Zeitschr. 1901, sid. 578: »Aber
nur bei sehr starker Reduktion dürfte man rein mechanisch zum Ziele kommen; in den
meisten Fällen wird man die Dichtekurven durch Berücksichtigung der thatsächlichen
Verhältnisse der Natur anpassen müssen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
