Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friedrich Ratzel och hans antropogeografiska lärobyggnad, af Karl Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. RATZELS ANTROPOGEOGRAFISKA LÄROBYGGNAD. 4!
ter vara beroende af jordytans beskaffenhet och »klimat», d. v. s.
breddläget, beräknadt efter sommardagarnas växande längd mot
polerna. Sedan återkom denna fråga oupphörligt under de
följande tiderna och framträdde särskildt såsom aktuell i i8:de
århundradet, då den behandlades t. ex. af Montesquieu, Voltaire och
Herder (Ideen zur Philosophie der Geschichte der Menschheit).
Geografiens nydanare i ig:de århundradet Alexander von Humboldt
och Karl Ritter ha bägge behandlat nyss antydda växelverkan
mellan jordytan och människan, särskildt den sistnämnde, men efter
honom äfven andra forskare, såsom t. ex. Waitz, Peschel, Réclus
m. fl. Den Ritterska skolan, som hade blicken öppen för
ifrågavarande företeelser, saknade emellertid modern naturvetenskaplig
underbyggnad för att kunna genomföra sina idéer, eller, rättare
sagdt, naturvetenskapen hade då ännu ej nått fram till en sådan
ingående kännedom om jordytans fysiska beskaffenhet, att därpå
kunde uppföras någon antropogeografisk lärobyggnad. Det blef
endast allmänna betraktelser utan inre sammanhang, ingen verklig
undersökning af orsak och verkan och intet ledande system. Oscar
Peschel hade stora ansatser att bli en nydanare på geografiens
alla områden, men han dog tidigt. Ratzel anslöt sig till den
föregående utvecklingen, men han hade annat och rikare material att
bygga på och kunde behandla det enligt modernare synpunkter.
Så mycket Ratzel än betonade den humanistiska sidan af
geografien och så afgjordt han än ställde människan i förgrunden af
geografisk forskning, har han dock aldrig förbisett den fysiska
geografiens grundläggande betydelse. Men närmast såg han
geografien från biologisk synpunkt och ordnade sin antropogeografiska
lärobyggnad i öfverensstämmelse därmed. Denna uppställdes dock
ej som en motsats till den fysiska geografien utan fogades som
ett komplement till densamma. Därigenom gjordes geografien till
en afslutad enhet, ett helt för sig, där jorden och människan bägge
kommo till sin rätt i ömsesidig växelverkan. Ratzel resonerar
på följande sätt. Enär människan såsom ett jordbundet väsen är
utbredd öfver jordytan och beror af dess förhållanden i anseende
till rummet, så måste hon lika väl som växter och djur bli föremål
för geografisk forskning. Då människan och hennes verk lika
afgjordt influera på jordens utseende och landskapsbilden som berg
och dal, skog, vatten och andra fysiskt-geografiska företeelser, så
har allt hvad människohänder skapat, hvarigenom jordens anlete
ändrar fysionomi, med samma rätt anspråk på geografisk behand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
