Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friedrich Ratzel och hans antropogeografiska lärobyggnad, af Karl Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4$ K. AHLENIUS.
betydelse, ej minst för folkens spridning och utbredning samt
ekonomiska utveckling; detta kan äfven i ej mindre grad sägas gälla
om öppna kuststräckor och strandslätter. Landvägarna ha
ursprungligen tillpassat sig efter jordytans relief - så t. ex. i glaciala
landskap efter rullstensåsarna, som erbjuda torra och fast byggda
naturliga förbindelseleder genom ofta träskartade och försumpade
obygder. Först med en stigande kultur lossnar sambandet mellan
vägarna och terrängen.
Ett annat slag af »människospår» på jordytan äro ruiner efter
mänsklig bebyggelse, osvikliga kännemärken på förgången
utbredning eller försvunnen kultur. Man kan härvidlag peka på
befintligheten af verkliga ruinländer, särskildt på gränsen mellan
stäpp-och jordbruksland, mellan nomader och åkerbrukande folk, mellan
t. ex. vissa intressesfärer såsom islam och kristendomen, öfver
hufvud på gränsen mellan stora geografiska eller kulturella
motsatser. Geografiska namn kunna äfven i viss mån betraktas såsom
spår af människans utbredning på jordytan; de antyda ju ofta
spridningen af ett bestämdt folk eller en viss kultur. Länder
benämnas, som bekant, ofta efter sina inbyggare, men då dessa ej
äro konstanta utan vandra eller variera, uppträda talrika motsatser
mellan etnografiska och geografiska namn. Dessa borde mer än
hittills varit fallet bli föremål för vetenskaplig behandling (särskildt
naturligtvis af språkforskaren), och kartor öfver ortnamnens
utbredning skulle blifva synnerligen välkomna för geografien.
Utredningen af dylika och andra människospårs betydelse i
geografiskt hänseende för i ett följande kapitel öfver till en etnografisk
diskussion af principiell betydelse. Det är frågan om de
etnografiska föremålens (»folkminnesmärkenas») geografiska utbredning.
Beträffande källorna för kännedomen om folkens urhistoria och
omvandlingar kan, menar Ratzel, ej något afgörande värde
tillmätas de olika raskännetecknen, enär otaliga öfvergångar
förefinnas och de flesta om ej alla s. k. raser måste betraktas som
resultat af upprepade blandningar. Äfven språken äro i berörda
afseende o tillförlitliga ; de lånas ofta från ett folk till ett annat.
Såsom ledtrådar för kunskap om folkens vandringar eller skiftande
kulturberöringar med hvarandra värderar Ratzel i påfallande grad
just de etnogreifiska föremålen själfva: vapen, husgeråd o. s. v.,
och han ifrar för införandet af en geografisk metod i etnografien,
bestående däruti, att ett föremåls utbredningsområde noga fastställes,
så att man därigenom får en utgångspunkt för bedömandet af dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
