Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friedrich Ratzel och hans antropogeografiska lärobyggnad, af Karl Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. RATZELS ANTROPOGEOGRAFISKA LÄROBYGGNAD. 49
ursprung och vandringar. Ratzel lutade nämligen åt den något
egendomliga uppfattningen, att hvarje etnografiskt föremål och hvarje
bruk af mera invecklad natur egentligen uppkommit blott en enda
gång på ett bestämdt område och därifrån spridt sig vidare. Om
det saknades på mellanliggande eller närgränsande områden, så
har det likväl fordom funnits där men sedermera försvunnit, och de
nuvarande, återstående utbredningsområdena äro alltså att betrakta
som restområden. Genom denna ur vetenskaplig synpunkt
otillräckligt motiverade eller obevisade teori hade Ratzel emellertid
kommit i skarp opposition med den eljest härskande
uppfattningen i denna fråga, företrädesvis representerad och förfäktad af den
tyska etnografiens numera bortgångne »altmeister» Adolf Bastian.
Denna åskådning utgår ifrån att mänskligheten i grunden är
likartad till sitt väsen och att samma »folktankar» (Völkergedanken)
uppkomma spontant på olika ställen, på geografiskt skilda områden
å jordytan. Detta är alltså hvad man kallat en »generatio æquivoca»
på etnografiens område. Ratzel förkastade äfven, såsom nämndt,
rasmärkena som indelningsgrund för en rationell indelning af
mänskligheten och drefs i logisk öfverensstämmelse med hela sin
teoretiska uppfattning i öfrigt till uppställandet af vissa ensartade
kulturgebit eller kulturkretsar: i. den indoafrikanska (Afrika,
Sydasien, Malaisien, Australien, Melanesien), 2. den
nordväst-atlantiska (Nord- och Sydeuropa, medelhafsfolken, uppblandade med
andra och äldre element, Syrien, Arabien och Indien med
indo-afrikansk inblandning), 3. den pacifikt-amerikanska (norra och östra
Asien: mongoloider och amerikaner).
Sådant är i stora drag hufvudinnehållet i Ratzels verk
Anthro-pogeographie II. Medan det för den fysiska geografien redan förut
fanns en i det väsentliga pröfvad metodik, fattades en sådan för
den nya vetenskapen och måste skapas samtidigt med innehållet.
Det är klart, att, när Ratzel här i ett enda slag spände öfver ett
så ofantligt arbetsfält som antropogeografiens, kunde det hela
knappast bli annat än en väldig torso. Blandade om hvarandra funnos
här massor af idéer, hypoteser, sannolikhetsbevis, knappast egentliga
resultat, men dock storartade och mäktiga impulser. Detaljarbetet
lämnades, såsom jag förut antydt, andra, och enskildheterna måste
efteråt kritiskt pröfvas, hvarvid det också visade sig, att åtskilligt
Ymer, igoô. A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
