Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friedrich Ratzel och hans antropogeografiska lärobyggnad, af Karl Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. RATZELS ANTROPOGEOGRAFISKA LÄROBYGGNAD. 5!
kastad samma inflytande som allt annat lif. Staternas utbredning
bestämmes alltså af allmänna geografiska lagar. Vidare är att
fasthålla, det staten på en gång är ett stycke af mänskligheten
(människoverk) och ett stycke af jordytan, hvarför dess egenskaper
sammansättas såväl af folkets som af landets beskaffenhet. Denna
förbindelse mellan land och folk utvecklas och befästes genom
växelverkningar, så att båda sammanväxa till ett helt och ej kunna
tänkas såsom lösta från hvarandra. I detta förhållande ser Ratzel
kriteriet på staten som en organism (organiskt lif), och han talar
om »die politische Organisierung des Bodens».
I motsats till den för oss svenskar kända uppfattningen, att
»staten är ett personligt väsen» (KristofF. Jak. Boström) ha Herbert
Spencer, Schäffle m. fl. häfdat samma mening som Ratzel, att
staten borde uppfattas som en organism. Den sistnämnde påpekar
dock, att staten endast är en ofullständig sådan, enär dess skilda
delar dock alltid bevara en viss själfständighet. Staten är sålunda
»ein geistiger und sittlicher Organismus», och hvad som andligt
höjer och leder statsorganismen utöfver öfriga organismers värld
är just personligheten. Men såsom andra organismer har staten vitala
delar, hvilkas förlust medför döden; framför allt är det sådana delar
af ett land, där samfärdselns pulsådror gå fram. I detta
sammanhang framhåller Ratzel äfven sin bekanta, i det hela tämligen
doktrinära mening, att ett stort land i längden ej kan undvara en
hafskust eller flodförbindelse med hafvet. Från den organiska
synpunkten utdömes en mekanisk landuppdelning (t. ex.
kolonialmakternas delning af Afrika i intressesfärer), enär därvidlag »en
politisk kropp behandlas som ett kadaver af ett slaktadt kreatur».
Sammanhanget mellan staten och dess grund (land och ståt) är
närmast en följd af staternas utveckling. Landet är en tämligen
konstant storhet i densamma, medan folkmängden är föränderlig,
oftast stigande. Under utvecklingens gång upptäckas och
tillvaratagas egenskaper hos landytan, hvilka förut voro okända, och
befolkningen knytes ständigt allt fastare och mera intensivt
samman med det stycke jord, hvarpå den bor; ju högre kultur, ju
närmare samband med jordytan. Skillnaden mellan natur- och
kulturfolk är därför ej beroende af graden af sammanhanget med naturen
utan af arten. Uppskattningen af landytans och markens värde
har varit olika under olika tider. Ratzel skiljer på territoriell eller
geografisk politik och politisk politik, hvilken senare dels är
nationell koncentrationspolitik, dels expansiv världspolitik. Vår tids
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
