Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resa i Perus och Bolivias gränstrakter, företagen med understöd af Vega- och Wahlbergsstipendierna, af Erland Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 ERLAND NORDENSKIÖLD.
Ofta hafva de indianer, som bo i de högre bergdalarna, åkrar
icke blott där utan äfven längre in på gränsen till det stora
urskogsområdet i öster. Sålunda hafva indianerna i den högt liggande
Chia-dalen, där blott potatis, oka, quinua, canagua, bondbönor och korn
kunna odlas, åkrar i närheten af Rio Sangaban, där de odla coca,
majs m. m.
Åkrarna skötas mycket primitivt. Till att luckra upp jorden
användas hackor, som, ehuru nu med blad af järn, ej förändrat sin
form sedan den tid de voro af brons. Åkrarna gödslas sällan,
skiftesbruk användes däremot i stor utsträckning. I bergdalarna ligga de
i prydliga terrasser, längre inat har man i bambusnåret eller skogen
gjort en röjning. Fordom, då man hade blott brons- eller
stenredskap, var detta röjningsarbete ej lätt, ty äfven med järnyxor är det
mycket arbete att hugga upp en åker i urskogen. Urskogarna stå
här hindrande för den åkerbrukande fjällindianen, van som han är
vid de lättröjda fjälldalarna.
I de högre fjälldalerna äro Quichua-indianerna boskapsskötare
och ha där alpacas, lamas, får, kor, små ponnyartade hästar, åsnor
och mulåsnor. Under missionstiden voro också enligt Armentia1
de mera tropiskt liggande gräsbevuxna höjderna vid Mojos, Påta
och Sta Cruz m. fl. ställen rika på boskap, men denna
blomstringstid är förbi. Längre inat urskogarna kan man ej drifva
boskapsskötsel, då trots den yppiga vegetationen godt bete är mycket
sällsynt och djuren förstöras af insekter och vampyrer. Att
fjällindianerna äro boskapsskötare, är en af de förnämsta orsakerna till
att de ej bosätta sig annat än tillfälligtvis inat urskogarna.
Utom genom åkerbruk och boskapsskötsel förtjäna
fjälldalsindianerna sitt uppehälle genom dagsverken åt de hvita, i
synnerhet genom att tappa gummi i urskogarna.
En binäring af mindre betydelse är guldvaskning. Sådan
bedrifves af indianerna vid San Juan del Oro och vid Rio Inambari i
Peru. Det är nog sanning, att man i provinserna Caravaya och Sandia
i Peru funnit ganska mycket guld, framför allt har ett
nordamerikanskt bolag bearbetat en grufva med mycken framgång mellan Rio
Inambari och Rio Tambopata, men betydelsen af dessa
guldrikedomar har nog äfven mycket öfverdrifvits.
Gummiindustrien kan, om goda vägar anläggas, här bli af stor
betydelse. Ghinabarkens glansdagar äro däremot förbi.
1 Armentia, Relaciön Historien de las misiones Franciscanas de Apolobamba.
La Paz 1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
